Skrivet: - Kategori: Allmänt

R.E.D Chapter 2 ~ C'mon sis, they're not dangerous ~

 

Previous;

 

Rösterna av mina föräldrar kom tillbaka och tårarna forsade ner från mina kinder. Jag kurade ihop mig till en liten boll så gott som det gick och  försökte vara tyst så att inte killarna hör mig. Jag vill inte höra deras prat.

Jag började känna mig tyngre och mina ögon slogs igen, det ända jag hörde innan jag somnade var hur Derek och Liam pratade lågt, Och Derek verkade vara arg och frustrerad.

 

_________________________________________________________________________________________

 

 Min kropp for upp i luften i en sittande position, Nästan som en chockvåg slagit igenom den.

Jag andades häftigt och tittade mig runt omkring. Vart tusan är jag?

Jag reste mig upp fort och kollade mig runt omkring. Det mellanstora rummet  hade en beige, kräm färgad tapet  med en stor spegel bredvid en dörr. Jag gick sakta fram till dörren och öppnade den långsamt och såg ett fint litet badrum som gick i färgerna vinrött och beige. Den hade dusch och ett gulligt handfat med en toalett bredvid. Jag gick ut och kollade runt och såg den fina sängen jag nyss legat i. Den var stor och fluffig och hade ett vitt överkast med vinrött täcke under och en stor röd, guldig kudde som lutade mot den körsbärsbruna sänggaveln.

Vems rum är det här?

Min blick fastnade på dom stora fönstren som var precis framför mig, Öppnade. 

Jag smög fram till dem och tittade ut försiktigt, Fullmånen lös starkt och stjärnorna glimrade fint. Jag suckade och tittade på husen runt omkring, allihopa nedsläckta. Det fick den kalla höstluften att kännas ännu läskigare än vad den redan var. Vart är jag? Jag höll andan och sedan la jag ena handen på fönsterkarmen och tog ett stadigt men försiktigt steg ut på det kalla plåttaket. Tur att fönstrena gick nästan ända ner i golvet i det där rummet.

"Rio, Vad gör du?"  viskade en röst frenetiskt.

Mitt hjärta stannade och mina andetag tvärstannade, Och min kropp hoppade till av det plötsliga utropet.

Jag föll bakåt och dunsade ner i golvet med en hög fart och tappade andan.

"Shit, Rio!" Viskade rösten igen och jag kände ett par starka armar runt mig.

"Gick det bra?" Frågade Han och tittade ner på mig. Jag kollade upp och mötte ett par glimrande grönbruna ögon och det knäppte till i huvudet på mig. Nu kommer jag ihåg!

"Liam!"

"Ja?"

"Jag kunde dött!"

"mm."

Fin omtanke grabben.

Dags att träna på den.

Jag suckade och reste mig sakta upp och kollade argt på Liam.

"Vad?" Frågade han och log ett busigt flin.

"Tack för omtanken." Svarade jag och gick mot sängen och slängde mig ner i den.

"Derek ville att jag skulle kolla till dig..."

"Trevligt"

"Ja, Han sa något med att 'Hon vet säkert inte vart hon är, Kolla till henne' när vi hörde dig vara uppe och gå"

"Varför kunde inte han komma?" Mumlade jag och tittade på Liam.

"Brutet revben.." Svarade han och ryckte på axlarna.

"Brutet revben?!?" Skrek jag och satte mig upp.

"Ja, men ta det lugnt. Han vilar nu."

"Okej.." Svarade jag och la mig ner.

 

Liam gick och stängde fönstrena och satte sig sedan ner vid fotändan av sängen jag låg i.

"Men vart är vi, egentligen?" Sa jag och kliade mig i nacken.

Liam flinade och kollade på mig.

"Ert nya hem" Svarade han och log stort.

"Du skojar?" Svarar jag och lyfter på ena ögonbrynet.

"Nej, det var mitt hem. Men nu är det erat hem också"  Svarar han och ler.

"Ska du inte gå ner och titta till din bror? Jag stannar här" Sa han sedan.

Jag nickade. "Tack" Sa jag och gick ut ur rummet.

 "Liam?" Ropar jag.

"Ah, Rio" Svarade Liam.

"Hur hittar man till Derek?!?" Frågar jag. Det man hörde från rummet var Liams skratt.

"Vänta jag visar dig vägen" Sa han och kom ut från rummet med ett leende.

 

Vi gick ner för trappen och in igenom två rum. "Här är det" Log Liam.

"Tack"

Jag öppnade dörren in till rummet som var mörkt och det lyste lite in av den stora fullmånen som gnistrade som stjärnorna bredvid den genom det halvöppna fönstret. 

 

Jag fick se Derek ligga och sova på sängen som var där inne. Han hade en början av en blåtira och en sprucken läpp. Han snarkade tyst och höll ena handen över sin ena sida, som var täckt av bandage och gasbindor.

Jag suckade och skakade på huvudet. Om jag bara hade varit snabbare på att säga att far skulle tackla ner honom.. En suck for ur mig när jag satte mig bredvid Derek på den mjuka sängen.

Jag tog hans hand i min och granskade honom medans han sov. Han ryckte till och mumlade något sedan somnade han om igen. Jag ställde mig upp och drog täcket över honom och gick ut ur rummet. När jag stängt dörren tyst bakom mig smög jag försiktigt genom dom två rummen som visade sig vara en hall och vardagsrum. I hallen fanns det en dörr som gick någonstans, men jag vet inte vart. Jag får kolla det senare. Påväg upp för trappan hörde jag Liam prata lågt och gå runt i mitt nya rum. Han pratar nog i telefon.

Jag gick sakta in i rummet och mötas av Liams muskulösa  rygg, Han kollade snabbt bak och sa något i telefonen och la sedan på.

"Vad sa han?" Frågade han och satte sig ner i sängen.

"Inte så värst mycket, Han snarkade mest." Svarade jag och satte mig en bit ifrån honom. Liam skrattade lite men blev allvarlig snabbt.

"Vad hände?" Frågade han och kollade noga på mig. Det stack till i kroppen och jag tittade genast ner i mitt knä.

"Du kan berätta, jag tänker inte säga nått..."  Jag suckade och la mig ner mot den stora kudden. Jag pillade på mina naglar och tittade försiktigt upp på Liam. Min blick fördes upp från hans stora muskulösa armar till hans jämna och tydliga käkben, som hade små skäggstubbar utstickande. Hans läppar var ljusrosa, och hade ett litet födelsemärke precis ovanför mungipan. Ögonen lyste av nyfikenhet och dom såg så fina ut, Helt gröna med lite brunt runt omkring pupillen. Hans hår såg tjockt och lent ut, Med det där perfekta 'messystyle' på det. Dom bruna lockarna gick som en dans runt hans ansikte.

Jag tittade snabbt bort, Jag måste sluta att kolla in honom. Jag ser säkert ut som ett fån eller något.

Jag harklade mig och tittade försiktigt på honom.

"Det började när jag var liten och käkade lite för mycket.." Började jag försiktigt, jag har aldrig berättat det här för någon. Derek vet inte om det ens. Jag tittade ner i mitt knä och fortsatte.

"Hon ville att jag skulle vara smal, Som alla andra flickor i min ålder.."

 

********

 

Jag öppnade mina ögon försiktigt och kollade mig runt omkring, Solen lös in starkt genom dom stora fönstrena i mitt rum och gjorde det svårt för mig att kolla överhuvudtaget. Jag stönade till och slängde huvudet mot kudden igen och blundade. Genast kom minnena från igår tillbaka och jag snurrade mig runt i täcket, för att lägga mig bekvämt. Jag hade kollat ner i mitt knä hela tiden när jag berättade för Liam om min uppväxt, Jag vågade inte att kolla upp. Han var den första som fick veta hela sanningen. Inte ens John och Derek vet om den. Jag rös till av tankarna och tittade upp i taket. En tung suck for ur mig och jag reste mig sakta upp. Jag gick tyst mot toaletten och låste dörren bakom mig. I spegeln fanns det en blek och tråkig människa. Jag la ena handen på min kind och skådade det röda märket efter Mors slag igår. Det där kommer bli ett blåmärke tänkte jag för mig själv och suckade. Jag tog av mig alla kläder och vred på kranen till duschen, För att sedan hoppa in när vattnet var i perfekt tempratur. Lättnaden for ur mig och trycket på mina axlar försvann och jag suckade bekvämt. Jag rakade mina ben och tvättade håret med ett persikoluktande schampoo, För att sedan tvätta min kropp med vaniljtvål. Efter den varma och sköna duschen klädde jag mig i ett par vinröda jeans med ett grått linne som det stod 'Peace is for bitches* på och en svart glittrig fin väst till. Jag kollade om det fanns några smycken i påsen som låg bredvid sängen och det fanns några guldiga armband och ett fint guld halsband i. Är det Derek som har lagt kläderna här? Isånnafall har jag underskattat honom och mode. Undra om det finns nå smink i badrummet? Jag gick fort dit och kollade i hyllan som var över handfatet, Och där fanns det en gullig liten mascara. Oh, Thank the lord. Jag hade på lite grann på mina ögonfransar och tittade sedan nöjt på mig själv i spegeln.

Jag sprang ner från trappan och kollade lite runt omkring för att lista ut vart köket var, vilket jag hittade rätt så fort. Bara att ta den högra korridoren och sedan igenom en till hall och sedan var man där.

När jag började närma mig köket hörde jag en massa röster komma därifrån, Mina ögonbryn for ihop och jag gick nyfiket mot köket, för att mötas av en massa ögon och en tystnad som kunde skrämma vem som helst.

Alla stirrade nyfiket på mig, vilket gjorde mig obekväm. Men det värsta var att allahopa bara var killar. Från 17 års ålder till, ja..äldre i alla fall..

Jag tvärvande och gick fort mot Derek rum, För att sedan få dörren uppslängd i pannan på mig.

"Ouuuuch!"  stönade jag och kollade snabbt upp på Derek som stod och log stort.

"Karma...Jag gillar det" Sa han och tittade nöjt ner på mig med ett stort flin i ansiktet.

 

Jag himlade med ögonen och tog upp min hand mot min skakade panna.

"Vilka är det som är i köket?!" Viskade jag argt, för att sedan gestikulera med mina händer mot köket.

"Oh, du har mött grabbarna. Dom bor här, Rio." Sa han och ryckte på axlarna.

"Sa inte Liam det igår?" Undrade han sen och började gå mot köket.

"Nej.." Sa jag och följde med bakom Derek.

"Dom är inte farliga, Bara så du vet" Sa Derek och vände sig om snabbt och blinkade med ena ögat.

Jag suckade, Som om det kommer att hjälpa.

Jag tvärstannade framför köket och tittade panikslaget på Derek. Jag är inte den som gillar att träffa nya människor.

"Kom igen syrran, Dom är inte farliga!" Utbrast Derek och puttade in mig i köket.

________________________________________________________________________________________

Here it is! :D

Fast utan bilder den här gången ;)


Comments
Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

URL/Blogg:

Din kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback