Skrivet: - Kategori: Allmänt

R.E.D Chapter 4 ~ Lost ~

Previous;

Pilarna från honom pekade på 5 andra killar, Som det inte stod någonting om.

Runt omkring 'Jason' var det en massa röda ringar och ett litet nummer fanns i ena hörnet. 240.

_______________________________________________________________________________________

 Jag ställde mig i duschen och lät det varma vattnet rinna över min kropp. Minnerna från källaren strömmade över mig, som vattnet från duschen gjorde nu. Jag hade sprungit upp från källaren så fort jag kunde och låst in mig i mitt rum. Ståt där ett tag och sen bestämt mig för att hoppa in i duschen.Vad var det där för ställe? Vad gör Derek och killarna där nere? Vad är det med alla personer på väggarna, och varför är vissa i för kryssade?

Duschen får mig alltid på andra tankar, eller  i alla fall att tänka på sakerna.

Som på mor och far.

 

 

'Rachel, 47 och Eric, 48 Shayne, Advokater i en av världens bästa advokatbyrå. Två barn, Derek, 19. Rio, 16.

 

Brott;

Allvarlig misshandel av dottern Rio, Stöld av advokatsbyrån och Mord.

 

Register;

Rachel: Tre års fängelse för narkotikabrott, Antaglien där hon mötte sin 'Make'

Eric: 15 års fängelse för mord på sina syskon.

Frisläppta den 15/2- 94.

 

 Hur kunde Derek, min egna bror hålla all den här infon ifrån mig? Hur fick han ens tag i den? alla tankar for runt i mitt huvud.Vem var pojken med de svarta ögonen och det bruna spetsiga håret? Jason McCann eller vad han hette, vem var han? Och varför stod det 'Uppdrag 239' på dokumentet med mina föräldrars register? Är det ens sant, Det som stod där i? Det ända jag vet är sant, Är det där med misshandel. Men hur kan dom veta allt det där, Och att jag blev misshandlad?

Jag vaknade upp ur mina tankar när någon bankar på toa dörren.

"Ey, sis lever du en?" hör jag Derek ropa bakom dörren. Jag stängde av vattnet.

"Nej, jag är död" svarade jag och drog handduken runt min blöta kropp.

"Hahaha" hörde jag Dereks skratt innan han antagligen gick iväg.

När jag hade fått på mig min pyjamas och satt upp håret i en knut på huvudet, samt borstat mina tänder var jag redo att sova.

Jag öppnade försiktigt dörren och tittade runt, det var bäcksvart och man hörde bara låga röster från köket. Försiktigt tassade jag mot köket och tittade vilka som var där, Liam och Ray tror jag han hette. Jag var inte helt säker då den som troligen är Ray sitter med ryggen emot mig och Liam med ansiktet mot mitt håll. Jag kan inte höra exakt vad dom säger men med Liams ansiktsuttryck verkar det vara något viktigt.

Jag gäspade och vände på mig för att sedan springa uppför trappan och stänga min dörr tyst och sedan gå fram mot sängen. Väl där såg jag ett kuvert ligga på kudden och på stod det 'Rio' med snirkliga bokstäver. Jag tittade konstigt på det och tog tag i det och kollade på framsidan av det. Jag satte mig ner i sängen och öppnade brevet försiktigt. Jag drog ur det lilla pappret och vek ut det sakta, så att det inte gick sönder.

Nyfikenheten gick i tusen bitar när jag såg dom snirkliga enkla bokstäverna som prydde mitten av pappret.

 

"Wait"  

                   - JM.

 

Jag suckade och la kuvertet på sängen, För att sedan frysa till is. Något rörde sig här inne. Det lät som fotsteg.

 "Vänta," Viskade en mörk och raspig röst rakt i mitt öra, Jag ville vända mig om och kolla vem det var men rädslan tog över. Jag satt helt fastfrusen i sängen. Jag kunde inte ens vrida på mina ögon.

 

Det small till bakom mig och det fick mig att vakna ur den skräckfyllda transen jag var i alledes nyss. Jag kollade snabbt bak och såg att fönsterna var öppna. Vem var det i mitt rum? Var den här när jag duschade? hur kom den ens in? Mitt hjärta dunkade fort i bröstet på mig och jag skyndade mig över till fönstrena. Jag kollade ut i den becksvarta kyliga natten och huttrade till. Hur fan kom personen ner i från taket? Den kan ju bara inte hoppa. Jag stängde fönstrena fort och hade iför gardinerna, Sedan gick jag långsamt till sängen och kurade ihop mig under det fluffiga täcket.  Vad menar personen med 'Vänta'? Vad ska jag vänta på? Tänker den göra något? Tänk om personen kommer tillbaka?

Efter en tung kväll kände hur jag sakta slappnade av och hur mörkret omfamnade mig.

 

"Rio" Viskade en röst jag mycket väl kände igen och mörkret runt omkring mig försvann sakta.

"Är du vaken..?" Viskade Derek igen och satte sig ner bredvid mig på sängen. Det kändes skönt att ha honom här, Nu behöver jag inte oroa mig om den där personen. Jag svarade med ett litet 'Mhm' och öppnade ögonen lite grann. "Tänkte bara kolla hur det var med dig.." sa han och kliade sig i nacken. Vilket fick mig att genast förstå vad han pratade om. Jag nickade löst och tittade på honom.

"Jag kan bara inte fatta att dom bara slängde ut oss.." Sa jag och kollade ledset på mina händer.

"Inte jag heller, men vi ska ha det bättre nu." sa han och böjde sig fram mot mig. Vi möttes i en kram och jag lät tårarna falla. Undra hur dom mår nu, När dom slängt ut oss. Dom har säkert fest och firar att vi äntligen är borta ifrån dem. Tankarna fick mer tårar att falla och Derek började att vagga mig fram och tillbaka.

"Sis, Det kommer att bli bra, Vi behöver inte dom. Jag lovar att ta hand om dig."

Meningen fick mig att lugna ner och jag kände hur utmattningen tog över och mörkret omfamnade mig fort.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Brödrosten small till och mina rostade mackor hoppade upp. Jag vände mig om och tog dom brännheta mackorna för att sedan bre smör på dem och ha på en skiva skinka. Jag rörde om i min mugg med o´boy och tog en slurp för att sedan ta en tugga av en av mackorna. Jag tittade ut i fönstret och såg postbilen åka förbi, och bestämde mig för att gå ut och hämta det. Jag tog på mig ett par stora blåa foppatofflor som stod i hallen och gick ut i det kalla vädret.

 

När jag kom in igen med den kalla tidningen i handen, tog jag av de för stora foppatofflorna och satte mig till rätta i köksstolen med min frukost framför mig. Jag gjorde lite plats och bredde ut tidningen framför mig, Min blick fastnade på tidningens stora svarta rubrik.

 

"Två personer försvunna i känt bostadsområde"

Två personer i 40-års åldern har försvunnit från sitt hem igår natt. Polisen tror sig att det handlar om en kidnappning, Då folk har sett ett gäng grabbar på kvällskvisten.

Läs mer på sida 34 - 36.

 

Jag ryckte på axlarna och bläddrade fram till sida 34, Då jag var uttråkad och hade inget bättre för mig.

 

"Springdale kidnappningen"

Två personer i 40-års åldern tros har blivit kidnappade i sitt eget hem igår natt. Det ända polisen vet är att det var ett grabbgäng som strosade på gatorna här i Springdale, Och att personerna som blivit kidnappade eller försvunna heter Eric och Rachel Shayne.

 

Mitt hjärta stannade och jag hade svårt att andas. Är mina föräldrar försvunna? Jag som trodde att dom skulle vara bakfulla i tre veckor typ. Jag tittade skakigt på bilderna av mina föräldrar i tidningen och på mitt gamla hem. Vem har kunnat gjort så här mot dem? Jag fortsatte att läsa lite längre ner i texten.

 

'Dom två personerna försvann helt spårlöst från deras hem i går runt halv nio tiden, Ingen såg vad som hände men två vittnen har polisen i alla fall funnit.

- Jag såg 6 stycken grabbar gå runt det här kvarteret flera gånger och dom kollade ofta på huset.

Berättar en av vittnena och kollar oroligt på paret Shaynes hus.

- Den där familjen var så trevlig, Synd bara att ungarna deras försvann i förrgår. Fortsätter han och kliar sig löst i huvudet. Ja, Undra vart barnen tog vägen? Vad har egentligen hänt i detta hus?

Svar på det får ni senare, Detta är allt vi vet hittils och vi gör så gott som möjligt att klura ut alltihopa.

 

Skräckslaget kastade jag bort tidningen över bordet och tittade ut mot fönstret. Jag kände paniken krypa upp i mig och jag kollade sedan på klockan, Dom har varit försvunna i 12 hela timmar. Hoppas inget hemskt händer med dem. Mina ögon började att brännas och jag skakade huvudet i misstrohet. Vad är det som har hänt? Jag lät tårarna rinna och jag la mitt huvud ner på bordet. Men jag grät inte för att dom var försvunna. Jag grät för att det känns som ett stort hål i mig, Det ska inte kännas så här. Inte efter vad dom gjort mot mig.

Jag ska inte vara den som ber om förlåtelse och ber för mitt liv neranför deras knän.

Det ska dom göra, För mig.

Jag vill inte tycka synd om dem, Dom har aldrig tyckt synd om mig. Dom hatar mig, och jag hatar dem. Enkelt. Varför känner jag så här just nu då?

Jag snörvlade till och gick in på toan för att ta bort mascaran som runnit ner för mina kinder och tvätta ansiktet så att det ser friskt ut igen.

När jag kliver ut från toan sitter Liam, Derek och Ray i köket.

"God morgon, sis"  säger Derek och ler. Jag mumlar ett god morgon och plockar sedan undan mitt.

"Har du läst tidningen, Derek?" frågar jag. "Mor och far är försvunna" fortsätter jag och några tårar börjar rinna längs mina kinder.

Jag tittar ner och ser i ögonvrån hur killarna byter blickar med varandra. Sedan hör jag en stol dras ut och plötsligt är jag i någons trygga famn. Jag tittar upp och möter min bros trygga blick.

"Allt kommer ordna sig, sis" säger Derek ock kramar mig hårdare. Mitt upp i allt knackar det på dörren.

Jag flyger ur Dereks famn och rusar mot dörren i hop att det är mor och far som står utanför.

När dörren slås upp så blir jag besviken, Men ändå hoppfull.

 

Det var polisen.

"Hej, mitt namn är Logan McGarret och detta är min kollega Lindsay Brooks." Sa en man i kanske 50 års åldern och pekade på sin kollega som verkade vara runt 20 års åldern. Jag nickade på huvudet och jag hörde hur grabbarna började samlas bakom mig och jag kunde höra någon av dem säga "Shit, Pax för henne".

Jag himlade med ögonen och lät dem kliva in.

"Jag skulle vilja prata med Derek och Rio, är dom i närheten?" frågade Logan snoffsigt och kollade runt omkring sig. Jag suckade och kollade på Derek.

"Jag är Derek, och det här är min syrra Rio." Sa han och la ena armen runt omkring mig.

Logan log och frågade om vi kunde ta och sätta oss ner någonstans, Vilket vi gjorde. Vi tog plats i köket och jag frågade om de ville ha något att dricka, vilket båda två tackade nej till.

"Så, Ni vet väll vad som har hänt va?" Frågade Logan och tittade på oss allvarligt.

Vi nickade och kollade på honom.

"Ja, men bara en fråga. Hur visste ni att vi var här?" Frågade Derek och korsade sina armar.

"Det stod i ägarbeviset på huset" svarade Logan surt och kollade på Derek.

Jag zoomade ut och lyssnade inte värst mycket på vad dom sa till varandra, Bara att Logan sa att han vet vilken typ av grabb Derek är och att han ska hålla koll på honom

.

 

 

Derek svarade med något snoffsigt tillbaka som fick Logan och Lindsay att gå.

"Vad sa du till dem?" frågade jag och kollade på honom.

"Inget särskilt, Dom anklagade mig för att ha kidnappat mor och far." Sa han och fnyste för att sedan jogga ner till källaren där killarna troligen är.

Någonting sa mig att Derek hade något med våra föräldrars försvinnande och han hade något hemligt för sig.

Jag måste ner i källaren igen.

Men hur? Jag kommer nog aldrig få chansen att gå ner där igen.

 

____________________________________________________________________________________

 


Skrivet: - Kategori: Allmänt

R.E.D Chapter 3 ~ The basement ~

Previous;

"Oh, du har mött grabbarna. Dom bor här, Rio." Sa han och ryckte på axlarna.

"Sa inte Liam det igår?" Undrade han sen och började gå mot köket.

"Nej.." Sa jag och följde med bakom Derek.

"Dom är inte farliga, Bara så du vet" Sa Derek och vände sig om snabbt och blinkade med ena ögat.

Jag suckade, Som om det kommer att hjälpa.

Jag tvärstannade framför köket och tittade panikslaget på Derek. Jag är inte den som gillar att träffa nya människor.

"Kom igen syrran, Dom är inte farliga!" Utbrast Derek och puttade in mig i köket.

_________________________________________________________________________________________

 

Jag snubblade in i köket och alla okända killars blickar hamnade på mig.

Bra, Rio första intrycket och du skämmer ut dig själv...som vanligt.

Jag rodnade och tittade bak på Derek.

"Det är ingen fara,sis" flinade Derek och hoppade upp på diskbänken, eftersom att alla stolar var upptagna.

Jag suckade tyst och min blick fastnade på Liam.

Tänk att jag berättade min hemlighet för honom.

"Ey, sis hörde du?" sa Derek.

Jag skakade på huvudet och rodnade ännu mer.

Bra jobbat, Rio!

Derek kollade på killarna och nickade.

"Jag är Damien" började den unga killen, Han är säkert i min ålder. Han hade mörkt kort hår och bruna ögon.

"Ray" sa en stor muskulös kille med mörkt hår och isblåa ögon.

"Mick" Sa en kille med Brunt hår och fina grönblåa ögon.

"Mig känner du ju redan" Sa Liam och blinkade med ena ögat.

Dörren slogs plötsligt upp ute i hallen och alla killarna reste sig fort upp och kollade hemlighetsfullt på dörröppningen bakom mig.

 

Jag vände mig fort och backade lite, för att sedan råka backa rakt in i någons bröstkorg. Jag kollade snabbt upp och såg Liam kolla ner på mig med ett stort leende. Han la ena armen runt min midja och föste mig bak bakom honom. Vi hörde en mumlande röst och hur den stampade fort in mot köket,

"Vad ska vi göra idag då grabbar? Sprä-" Det klev in en kille i köket och han tvärstannade och slutade prata så fort han såg mig. Hans smutsblonda hår låg lite till ruffsatt och fluffigt i ett försök till en bakåtslickad stil, Och dom gröna ögonen kollade intensivt på mig. Jag kollade ner i golvet och gick lite åt sidan så att jag stod helt bakom Liam och gömde mig. Jag kände mig trygg med honom.

"Men vem har vi här då?" Frågade killen i dörröppningen med en liten hint av förundran i rösten.

"Jack, Lägg av." Sa Derek mörkt och gick fram till 'Jack'.

"Det är min syster" Sa han sedan och la armen runt Jack, Som fnyste och kollade på Derek.

"Jag visste inte att du kunde ha någon snygg i din familj" Sa han och kollade över på mig. Rodnaden spreds sig fort på mina kinder igen och jag tittade ner i golvet.

Jack kollade sedan på Liam som stod blixtstilla framför mig och ett litet leende bildades på Jacks läppar.

"Jaså. Liam, En ny leksak ser jag"  Sa Jack och kollade kallt mot Liam som huffade till och skakade på huvudet.

"Aldrig, det är ju Dereks syrra." Mumlade han och sköt en allvarlig blick mot Jack.

"I don't see why"

 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

 Jag slängde mig frustrerat ner i sängen och stönade till av irritation. Vad menar Jack med  'En ny leksak'? Jag gillar inte ens Liam, Och Liam gillar inte mig. Jag råkade känna mig nere, Och berättade min hemlighet. Det är allt. Varför tänker jag ens på det här? Jag drog irriterat min hand över ansiktet och pustade ut. Efter den lilla konfrontationen Liam och Jack hade, fick jag reda på att Jack kom från Canada. Därför pratade han engelska ibland. Liam och jag pratade efter, Men han ville inte säga varför jag blev kallad leksak. Inte heller varför Jack sa 'I don't see why' Liam vägrade att berätta, Även fast jag sagt min hemlighet till honom.

Frustrerat drog jag fram min mobil och knappade in ett välbekant nummer. Tonerna ekade i bakrunden och efter ett tag hörde man den vänliga rösten säga ett glatt "Hej, Rushy!"

Rushy var mitt bardomsnamn, Jag fick det för jag alltid rusade med allt.

"Hej, John!" Sa jag glatt och log ett stort leende.

"Och du ringde för..?" Frågade han gulligt och jag kan tänka mig hur han ler sitt busiga leende.

"Vill du med ut och käka?" Frågade jag glatt och började gå ner till vardagsrummet, då jag inte orkar stå still.

Han hummade till och tänkte efter ett tag. "Nu..?" Frågade han och lät lite bekymrad.

Jag nickade men kom på att han inte kan se mig, så jag svarade med ett enkelt 'Mmm'

John suckade i telefonluren och det hördes lite hur han börjde gå runt i sitt rum.

"Jag vet inte om jag kan.." Sa han och lät lite ledsen. Jag hummade till och la min lugg bakom ena örat.

"Varför inte?" sa jag och tittade ner i golvet i hallen. Min blick gick över hela hallen och fastnade på dörren jag såg igår. Undra vart den går?

"Jag ska till mina släktingar.." Mumlade han och jag hörde att han ljög.

 

Jag bestämde mig för att inte bry mig om det och bara spela med.

"Oh..Okej, Ses!" Sa jag och fick bara ett 'Mm' till svar innan samtalet bröts. Undra vad det var med honom idag då? Var han tvungen att ljuga också? Jag suckade och drog ena handen genom mitt hår och la tillbaka mobilen i jeansfickan. Jag gick fram mot dörren och tittade på den länge, Vad finns där inne? Nyfiket la jag handen på handtaget och tröck ner det försiktigt, Och drog den lite löst mot mig.

Den var låst.

Varför är den låst?

 Nyfikenheten blev starkare och jag la ena örat imot dörren, För att se om det hörs något.

Och det gjorde det.

En massa röster, Stressade, Lugna och normala.

Plötsligt slutade alla röster och mina andetag fastnade i halsen på mig. Jag backade snabbt därifrån och sprang in i köket. Väl där inne suckade jag av lättnad och tog ett glas för att fylla det med iskallt vatten. Jag kollade snabbt in mot hallen och såg ingenting. Tänk om 'Dom hörde mig? Eller vad det 'Dom'?

Jag skakade huvudet och skrattade åt mig själv, Vad fan tänker jag på?

Jag gick vidare in till vardagsrummet och slog mig ner i soffan för att sedan slå på tv:n.

MTV, TeenWolf. Det bästa som någonsin hänt mig. Jag suckade av nöjdhet och la mig tillbaka i soffan, För att sedan gosa in mig i en av dom stora kuddarna som fanns där.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

TeenWolf började dra sig mot sitt slut och det började att bli ganska så mörkt ute. Jag tittade trött på tv:n och suckade. Vad finns det att göra? John är hos sina 'släktingar' och Derek med sitt 'crew' har jag inte sett på ett tag. På tal om det, Vart är dom? Jag satte mig upp i soffan och kollade runt lite grann, för att sedan frysa till is.

Dörrhandtaget i hallen gick ner.

Dörren for upp och jag flög tillbaka i soffan och kurade ihop mig.

Ut stiger Derek, Följt av alla dom andra killarna.

Lättnaden for över mig och jag slappnade av. Det där ska dom få ångra senare. Jag tittade undrande på dem när dom viskade och började att klä på sig ytterkläderna.

"Ey, Rio! Vi sticker ut ett tag!" Ropade Derek och vinkade som ett hejdå.

Det är som vanligt, Han sticker, Kommer hem antingen full eller helt vansinnigt arg.

Helt ärligt, Jag gillar den fulla Derek. Han är så gullig, Han säger dom saker man aldrig trott skulle kunna komma ur den där grabben. Vilket jag brukar reta honom för, men sen får han hämd. Så det är inte lika kul.

När alla killar gått ut genom dörren, Så börjar jag att titta på ett program jag aldrig sett på MTV. Vad var det, det hette...Catfish eller något. Det verkade ganska bra faktiskt. Men något annat fångade min uppmärksamhet.

Dörren till det mystiska stället var öppen. 

Jag tittade ner i trappen, det var mörkt. Jag tvekade. Skulle jag gå ner? Tänk om de kommer på mig? Jag sprang in i köket och tittade ut igenom fönstret, ingen Derek = inte resten av killarna heller.

Jag gick försiktigt till den mystiska dörren och öppnade den helt för att sedan smyga ner för trappan. Jag tittade mig omkring efter lysknappen, när jag väl hittade den tändes hela källaren och efter det stängde jag försiktigt dörren.

Väl nere fanns det en lång gång och en dörr längst bort. Försiktigt gick jag dit och öppnade den. Till min förvåning var den inte låst.

Rummet var mörkt och min hand vandrade längst väggen efter ett försök att hitta lys-knappen, vilket den lyckades med. Snart var rummet ljust och jag kunde se.

Mitt framför mig stod det ett bord och ett gäng stolar som var utdragna, samt massvis med papper och kartor på bordet. Längs väggarna stod det hyllor och 'dokument hållare' som var prydda med etiketter. Nyfiken som jag är gick jag först till bordet och tittade på papprena och sedan övergick jag till den stora kartan som låg mitt på bordet. Kartan hade några röda ringar och sträck, och jag kände igen min brors klotter på vissa papper. Min enda tanke var: Vad håller de på med?

Jag tog en närmare titt på kartan och förstod att kartan var över hela staden. Ringarna var utmärkta på byggnader, och olika platser. Stora övergivna lasthus och små villor på ställen folk aldrig skulle vara på.

Vad ska Derek och dom, med det här till?

Jag kollade snabbt mot korridoren för att kolla om killarna har kommit tillbaka, men det hade dom inte.

Min blick fastnade på skrivbordet som stod precis bredvid dörren in hit.

Jag gick sakta dit och kollade på väggen framför mig, Det var en massa bilder på folk jag aldrig sett förut. Det fanns röda ringar runt dem och pilar från en person till andra personer.

Jag kollade ner på skrivbordet där det låg papper huller om buller och det stack ut två foton från en av dokumenten. På dokumentet stod det 'Uppdrag 239' jag kollade funderat på det tjocka gulaktiga pappret och drog ut dom två fotona. Jag drog efter andan, Varför finns dom här? Varför är det röda ringar runt omkring dem?

Mor och far.

Vad är allt det här?

Jag stoppade snabbt tillbaka fotona och öppnade dokumentet för att sedan dra ut ett av papprena.

 

'Om;

'Rachel, 47 och Eric, 48 Shayne, Advokater i en av världens bästa advokatbyrå. Två barn, Derek, 19. Rio, 16.

 

Brott;

Allvarlig misshandel av dottern Rio, Stöld av advokatsbyrån och Mord.

 

Register;

Rachel: Tre års fängelse för narkotikabrott, Antaglien där hon mötte sin 'Make'

Eric: 15 års fängelse för mord på sina syskon.

Frisläppta den 15/2- 94.'

 

Det var det ända jag läste innan jag slängde ner pappret i dokumentet igen och la ner det på bordet. Tårarna sved i mina ögon men jag tänkte inte låta dem falla. Jag drog efter andan och fick över min andning på normal igen. Jag pustade ut och kollade på väggen igen som var framför mig.

Jag fastande på foton i mitten, Det var en kille i tonåren. Han hade brunt spretigt hår och mörkbruna ögon, Nästan svarta när han kollade in i kameran med en skyllt i händerna där det stod 'Jason McCann 734'.

 

Pilarna från honom pekade på 5 andra killar, Som det inte stod någonting om.

Runt omkring 'Jason' var det en massa röda ringar och ett litet nummer fanns i ena hörnet. 240.

________________________________________________________________________________________

Tror att vi kör utan bilder tills vi kommer ikapp med dom nya kapitlerna!

Men här är kapitel 3 :)

 

 

 

 


Skrivet: - Kategori: Allmänt

R.E.D Chapter 2 ~ C'mon sis, they're not dangerous ~

 

Previous;

 

Rösterna av mina föräldrar kom tillbaka och tårarna forsade ner från mina kinder. Jag kurade ihop mig till en liten boll så gott som det gick och  försökte vara tyst så att inte killarna hör mig. Jag vill inte höra deras prat.

Jag började känna mig tyngre och mina ögon slogs igen, det ända jag hörde innan jag somnade var hur Derek och Liam pratade lågt, Och Derek verkade vara arg och frustrerad.

 

_________________________________________________________________________________________

 

 Min kropp for upp i luften i en sittande position, Nästan som en chockvåg slagit igenom den.

Jag andades häftigt och tittade mig runt omkring. Vart tusan är jag?

Jag reste mig upp fort och kollade mig runt omkring. Det mellanstora rummet  hade en beige, kräm färgad tapet  med en stor spegel bredvid en dörr. Jag gick sakta fram till dörren och öppnade den långsamt och såg ett fint litet badrum som gick i färgerna vinrött och beige. Den hade dusch och ett gulligt handfat med en toalett bredvid. Jag gick ut och kollade runt och såg den fina sängen jag nyss legat i. Den var stor och fluffig och hade ett vitt överkast med vinrött täcke under och en stor röd, guldig kudde som lutade mot den körsbärsbruna sänggaveln.

Vems rum är det här?

Min blick fastnade på dom stora fönstren som var precis framför mig, Öppnade. 

Jag smög fram till dem och tittade ut försiktigt, Fullmånen lös starkt och stjärnorna glimrade fint. Jag suckade och tittade på husen runt omkring, allihopa nedsläckta. Det fick den kalla höstluften att kännas ännu läskigare än vad den redan var. Vart är jag? Jag höll andan och sedan la jag ena handen på fönsterkarmen och tog ett stadigt men försiktigt steg ut på det kalla plåttaket. Tur att fönstrena gick nästan ända ner i golvet i det där rummet.

"Rio, Vad gör du?"  viskade en röst frenetiskt.

Mitt hjärta stannade och mina andetag tvärstannade, Och min kropp hoppade till av det plötsliga utropet.

Jag föll bakåt och dunsade ner i golvet med en hög fart och tappade andan.

"Shit, Rio!" Viskade rösten igen och jag kände ett par starka armar runt mig.

"Gick det bra?" Frågade Han och tittade ner på mig. Jag kollade upp och mötte ett par glimrande grönbruna ögon och det knäppte till i huvudet på mig. Nu kommer jag ihåg!

"Liam!"

"Ja?"

"Jag kunde dött!"

"mm."

Fin omtanke grabben.

Dags att träna på den.

Jag suckade och reste mig sakta upp och kollade argt på Liam.

"Vad?" Frågade han och log ett busigt flin.

"Tack för omtanken." Svarade jag och gick mot sängen och slängde mig ner i den.

"Derek ville att jag skulle kolla till dig..."

"Trevligt"

"Ja, Han sa något med att 'Hon vet säkert inte vart hon är, Kolla till henne' när vi hörde dig vara uppe och gå"

"Varför kunde inte han komma?" Mumlade jag och tittade på Liam.

"Brutet revben.." Svarade han och ryckte på axlarna.

"Brutet revben?!?" Skrek jag och satte mig upp.

"Ja, men ta det lugnt. Han vilar nu."

"Okej.." Svarade jag och la mig ner.

 

Liam gick och stängde fönstrena och satte sig sedan ner vid fotändan av sängen jag låg i.

"Men vart är vi, egentligen?" Sa jag och kliade mig i nacken.

Liam flinade och kollade på mig.

"Ert nya hem" Svarade han och log stort.

"Du skojar?" Svarar jag och lyfter på ena ögonbrynet.

"Nej, det var mitt hem. Men nu är det erat hem också"  Svarar han och ler.

"Ska du inte gå ner och titta till din bror? Jag stannar här" Sa han sedan.

Jag nickade. "Tack" Sa jag och gick ut ur rummet.

 "Liam?" Ropar jag.

"Ah, Rio" Svarade Liam.

"Hur hittar man till Derek?!?" Frågar jag. Det man hörde från rummet var Liams skratt.

"Vänta jag visar dig vägen" Sa han och kom ut från rummet med ett leende.

 

Vi gick ner för trappen och in igenom två rum. "Här är det" Log Liam.

"Tack"

Jag öppnade dörren in till rummet som var mörkt och det lyste lite in av den stora fullmånen som gnistrade som stjärnorna bredvid den genom det halvöppna fönstret. 

 

Jag fick se Derek ligga och sova på sängen som var där inne. Han hade en början av en blåtira och en sprucken läpp. Han snarkade tyst och höll ena handen över sin ena sida, som var täckt av bandage och gasbindor.

Jag suckade och skakade på huvudet. Om jag bara hade varit snabbare på att säga att far skulle tackla ner honom.. En suck for ur mig när jag satte mig bredvid Derek på den mjuka sängen.

Jag tog hans hand i min och granskade honom medans han sov. Han ryckte till och mumlade något sedan somnade han om igen. Jag ställde mig upp och drog täcket över honom och gick ut ur rummet. När jag stängt dörren tyst bakom mig smög jag försiktigt genom dom två rummen som visade sig vara en hall och vardagsrum. I hallen fanns det en dörr som gick någonstans, men jag vet inte vart. Jag får kolla det senare. Påväg upp för trappan hörde jag Liam prata lågt och gå runt i mitt nya rum. Han pratar nog i telefon.

Jag gick sakta in i rummet och mötas av Liams muskulösa  rygg, Han kollade snabbt bak och sa något i telefonen och la sedan på.

"Vad sa han?" Frågade han och satte sig ner i sängen.

"Inte så värst mycket, Han snarkade mest." Svarade jag och satte mig en bit ifrån honom. Liam skrattade lite men blev allvarlig snabbt.

"Vad hände?" Frågade han och kollade noga på mig. Det stack till i kroppen och jag tittade genast ner i mitt knä.

"Du kan berätta, jag tänker inte säga nått..."  Jag suckade och la mig ner mot den stora kudden. Jag pillade på mina naglar och tittade försiktigt upp på Liam. Min blick fördes upp från hans stora muskulösa armar till hans jämna och tydliga käkben, som hade små skäggstubbar utstickande. Hans läppar var ljusrosa, och hade ett litet födelsemärke precis ovanför mungipan. Ögonen lyste av nyfikenhet och dom såg så fina ut, Helt gröna med lite brunt runt omkring pupillen. Hans hår såg tjockt och lent ut, Med det där perfekta 'messystyle' på det. Dom bruna lockarna gick som en dans runt hans ansikte.

Jag tittade snabbt bort, Jag måste sluta att kolla in honom. Jag ser säkert ut som ett fån eller något.

Jag harklade mig och tittade försiktigt på honom.

"Det började när jag var liten och käkade lite för mycket.." Började jag försiktigt, jag har aldrig berättat det här för någon. Derek vet inte om det ens. Jag tittade ner i mitt knä och fortsatte.

"Hon ville att jag skulle vara smal, Som alla andra flickor i min ålder.."

 

********

 

Jag öppnade mina ögon försiktigt och kollade mig runt omkring, Solen lös in starkt genom dom stora fönstrena i mitt rum och gjorde det svårt för mig att kolla överhuvudtaget. Jag stönade till och slängde huvudet mot kudden igen och blundade. Genast kom minnena från igår tillbaka och jag snurrade mig runt i täcket, för att lägga mig bekvämt. Jag hade kollat ner i mitt knä hela tiden när jag berättade för Liam om min uppväxt, Jag vågade inte att kolla upp. Han var den första som fick veta hela sanningen. Inte ens John och Derek vet om den. Jag rös till av tankarna och tittade upp i taket. En tung suck for ur mig och jag reste mig sakta upp. Jag gick tyst mot toaletten och låste dörren bakom mig. I spegeln fanns det en blek och tråkig människa. Jag la ena handen på min kind och skådade det röda märket efter Mors slag igår. Det där kommer bli ett blåmärke tänkte jag för mig själv och suckade. Jag tog av mig alla kläder och vred på kranen till duschen, För att sedan hoppa in när vattnet var i perfekt tempratur. Lättnaden for ur mig och trycket på mina axlar försvann och jag suckade bekvämt. Jag rakade mina ben och tvättade håret med ett persikoluktande schampoo, För att sedan tvätta min kropp med vaniljtvål. Efter den varma och sköna duschen klädde jag mig i ett par vinröda jeans med ett grått linne som det stod 'Peace is for bitches* på och en svart glittrig fin väst till. Jag kollade om det fanns några smycken i påsen som låg bredvid sängen och det fanns några guldiga armband och ett fint guld halsband i. Är det Derek som har lagt kläderna här? Isånnafall har jag underskattat honom och mode. Undra om det finns nå smink i badrummet? Jag gick fort dit och kollade i hyllan som var över handfatet, Och där fanns det en gullig liten mascara. Oh, Thank the lord. Jag hade på lite grann på mina ögonfransar och tittade sedan nöjt på mig själv i spegeln.

Jag sprang ner från trappan och kollade lite runt omkring för att lista ut vart köket var, vilket jag hittade rätt så fort. Bara att ta den högra korridoren och sedan igenom en till hall och sedan var man där.

När jag började närma mig köket hörde jag en massa röster komma därifrån, Mina ögonbryn for ihop och jag gick nyfiket mot köket, för att mötas av en massa ögon och en tystnad som kunde skrämma vem som helst.

Alla stirrade nyfiket på mig, vilket gjorde mig obekväm. Men det värsta var att allahopa bara var killar. Från 17 års ålder till, ja..äldre i alla fall..

Jag tvärvande och gick fort mot Derek rum, För att sedan få dörren uppslängd i pannan på mig.

"Ouuuuch!"  stönade jag och kollade snabbt upp på Derek som stod och log stort.

"Karma...Jag gillar det" Sa han och tittade nöjt ner på mig med ett stort flin i ansiktet.

 

Jag himlade med ögonen och tog upp min hand mot min skakade panna.

"Vilka är det som är i köket?!" Viskade jag argt, för att sedan gestikulera med mina händer mot köket.

"Oh, du har mött grabbarna. Dom bor här, Rio." Sa han och ryckte på axlarna.

"Sa inte Liam det igår?" Undrade han sen och började gå mot köket.

"Nej.." Sa jag och följde med bakom Derek.

"Dom är inte farliga, Bara så du vet" Sa Derek och vände sig om snabbt och blinkade med ena ögat.

Jag suckade, Som om det kommer att hjälpa.

Jag tvärstannade framför köket och tittade panikslaget på Derek. Jag är inte den som gillar att träffa nya människor.

"Kom igen syrran, Dom är inte farliga!" Utbrast Derek och puttade in mig i köket.

________________________________________________________________________________________

Here it is! :D

Fast utan bilder den här gången ;)


Skrivet: - Kategori: Allmänt

länkyte! :D

Nu äre såhär att det var ett bra tag sen vi gjorde de här så vi har glömt bort hur man printar, plus att jag är lat just nu (gjort jävligt mycket läxor:)))))) men tänkte bara inflika med att vi för ett länkbyte med  http://foreverbiebs.blogg.se/ och titta in på  hennes blogg och läs den awesoma novellen! :D

Skrivet: - Kategori: Allmänt

R.E.D Chapter 1 ~ Did we get thrown out? ~

 

 
 
        
                 
 
 

Ni vet den där känslan man får när ens föräldrar ropar på en? Den har jag nu, och dom ropade på Derek också.

Mina tankar virrar runt som en ända stor tornado i huvudet. Vad har jag gjort nu? Och vad har Derek gjort? Det förvånar mog inte att dom vill prata med honom, Men med mig också? Hur har jag kommit upp på hans nivå av 'Styggelser' som mor och far kallar det. Till skillnad av min storebror som är en bråkstake så är jag en lydig flicka. Inga partyn, inga droger, ingen alkohol, inga slagsmål, bara hemmakvällar med en bunt läxor och dryga, stränga föräldrar som inte förtjänar att bli kallade föräldrar ens. "Vårat jobb är viktigt, vilket gör att vi ställer er på sidan, så att ni inte stör." Fars ord på pricken.

 

"Derek, Rio!" Mors gäla och stränga ton ekade igenom dom tavels fyllda korridorerna i vårat 'hem'.

"Kom ner på direkten!"

Jag suckade och himlade med ögonen, la ner boken jag nyss läst ut på sängkanten och reste mig sakta upp. "Morsan och farsan vill något, ringer sen." brummade Dereks mörka röst tyst, nästan som en visking. Men jag härde det ändå, från andra sidan väggen. Dom är inte så tjocka om man säger så, Även fast vi bor i ett av dom största husen i hela byn. Antagligen mor och fars påhitt, Gör allt dåligare till Derek och Rio. Jag kan verkligen höra far säga det med en hint av glädje i  rösten.

"KOM, NU!"

Dags att bita i det sura äpplet.

Jag slängde upp dörren men hann knappt ta ett steg utanför mitt rum innan dörren plötsligt stannade och ett mörkt stön hördes.

"Var försiktig nästa gång syrran!" Röt Derek och stirrade på mig med ena handen på sin panna. 

"Sorry" mumlade jag och drog handen genom bruna midjelånga hår. Han fnyste och började jogga ner från trapporna med mig hack i häl.

"Vilken jävla tid dom förbaskade ungarna tar." muttrade far otåligt till mor, som svarade med ett enkelt "Rio behöver väll hjälp att ta sig ur sängen, så fet som hon är."

Det svider när hon säger sådär. Även fast man kan säga att jag ska vara van vid det här laget. Nej, då. Hon kan fortfarande hitta ömmapunkter i mig.

"Vi är här nu. Ta det snabbt, ska ut ikväll." talade Derek tydligt, för att ge en hint om att han inte vill eller orkar prata med dom. Mor och far suckade och skakade på huvudena.

"Det kan du ju glömma."

Derek fnös och korsade sina armar.

"Jag går när jag vill." svarade han som den envisa grabben han är och sköt en mördarblick mot far. Kunde inte jag också vara lika 'tuff' som han? istället för en svag vekling. Far muttrade något och kollade sedan upp på oss två. "Vi går och sätter oss" sa han stelt och visade med händerna åt vilket håll vi skulle gå. Derek och jag nickade och började gå mot vardagsrummet där matsalbordet står. Jag slog mig ner på en stolarna och la armarna kors över magen. Mor kommer att se fettvalkorna jag har och då blir hon inte glad. Derek suckade och satte sig ner efter att mor gett honom en blick.

"Kan ni säga det nu?" mumlade jag tyst och fingrade på mitt armband.

"Vart fick du luft från då, Tjockis?"  fräste mor och kollade på mig med en äcklad blick.

"Låt henne va, Kärring." sa Derek och tittade på mor med mord i blicken. Jag tittade upp på honom och log ett litet, nästan inte synbart leende.

 

"Vad sa du till din egna mor, ungjävel!?" Röt far och kollade på Derek, som bara skakade på huvudet.

"Prata unge man!" fräste han och slog handen i bordet.

"Något jag alltid velat säga." 

 Det blev dödstyst i hela rummet. Vad hände just? Sa han det där?

Ett leende formades på mina läppar och jag tittade på Derek med beundran i ögonen.

Själv satt han och log ett stort triumferande leende.

Min blick fördes mot mor som satt och kollade ner i sitt knä. Blev hon allvarligt ledsen?

"Det får vara nog!" Röt far och ställde sig snabbt upp och dunkade händerna i bordet så sakerna flög ner på golvet. "Vad?" fräste Derek.

"Gå, Och kom aldrig tillbaka." sa han och pekade på dörren.

Mitt leende försvann. Hur kunde jag vara så dum och tro att vi skulle komma undan den här gången?

"Nu blev du överraskad, eller hur tjockis?" Sa mor och log stort.

Mitt hjärta stannade. Menar dom allvar? Kommer dom bara kasta ut tonåringar mitt ute i staden? utan pengar eller något över huvudtaget? Tänk om vi blir prostituerade?

"Gå då, Din feta kossa!" Fräste hon och ställde sig snabbt upp och slog till mig på kinden. Hårt.

 Den brännade känslan hade jag vant mig med. Men att hon gjorde det framför resten av oss, gjorde det hela värre.

Jag drog efter andan och min hand for snabbt upp mot min nu brännande kind. Jag reste mig upp och tog tag i Dereks hand. "Kom Derek, vi går.." Sa jag tyst och kollade vedjande på honom. Han nickade och slickade sig runt läpparna och suckade. Han la ena armen runt mig och började gå  mot hallen.

"Och tro inte att jag inte såg fettvalkarna du hade, Feta kossa!" ropade hon efter oss.

Derek tvärstannade och vände sig fort om, och rusade med fart mot mor.

Min hand for upp mot min mun när han tacklade ner henne på golvet med en hög duns. Mor skrek till och försökte klösa på Derek, som slog till henne med en knytnäve. Man hörde ett högt knak och det började forsa ner blod från mors näsa.

Jag såg far rusa fram och jag frös till. Jag måste göra något, Fort!

"Derek!" skrek jag och hans huvud for upp mot mitt håll, jag pekade brevid honom och han tittade precis dit när far hoppade på honom och slog ner honom på golvet.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"Jag lovar, jag kan fixa det här" sa Derek och tittade på mig. "Hur?!" viskade jag ursinnigt. "Ingen av oss har något jobb!" fortsatte jag och slog ut med armarna. Derek bara satte ett finger framför munnen, ett tecken på att jag ska vara tyst. Han drog fram mobilen och knappade in något för att sedan lägga mobilen mot örat. "Yo,Liam. Kom och hämta mig." sa han bara och la sedan på.

"Vem är Liam?" frågade jag.

"Du får se," svarade han och svaret fick mig att bli ännu mer irriterad än vad jag redan är.

 Jag huttrade till av den kalla höstkylan och tittade upp på mitt gamla rum. Minnena slog till mig hårt och, innerts inne, var jag glad. Jag är fri. Jag slipper kränkningarna. Jag slipper mor och far.

 

"Rio!"

Nej nej nej, inte igen.

"Rio!" Mors röst ilade genom min kropp och jag satt som förstenad i sängen.

Jag hörde hur hinken skramlade när hon gick i trappan och hur hon stampade ursinnigt.

Snälla, Snälla. Inte nu. Snälla.

"Riiiio..."

Tårarna vällde upp i mina ögon och jag tittade skräckslaget på dörren som for upp och visade en ursinnig mor med en hink och ett av fars läderbälten. Om du finns gud, Gör slut på mitt lidande. Jag vill inte.

"Du käkade för mycket idag, Feta kossa!" Fräste hon och smällde till mig på kinden. Mitt huvud for åt ena sidan och jag flämtade till.

"Ställ dig upp!" Beordrade hon och stamapde med foten.

Jag nickade och reste mig skakigt upp. Var hon tvungen att göra det här nu? Jag vill inte. Snälla.

Jag hulkade av allt mitt gråt och tittade bedjande på mor, Som bara skrattade och skakade på huvudet.

"Du tog dig in i sörjan, Nu för du skylla dig själv."

Jag tittade ner i golvet och mor placerade hinken neranför mina fötter.

"Nå, vad väntar du på? Jag har inte hela dagen!" skrek hon i mitt öra och slet mig i håret så att mitt huvud for tillbaka til hennes ansikte, Sen spottade hon. Hon slängde fram mig och slog till med bältet på min ryg, Riktigt hårt.  Min kropp böjde sig och ett högt skrik lämnade min mun.

"Hållkäften feta kossa!" Skrek hon och smällde till en gång till på min rygg.

"Nu vet du vad du ska göra, Se så!" Sa hon och pekade på hinken framför mig. Jag tittade ner i den och försökte få upp allt i min mage, men jag fick inte upp något. Oh, herregud. Snälla. Bara låt det komma.

"Men jävla skit, Kom igen nu!, Tjockis!" Skrek hon och tog tag i mitt hår och slet tillbaka mig. Sedan körde hon ner två fingrar i halsen på mi-

 

Som på beställning avbröts mina minnen av att en stor silvrig bil kommer gasandes ner från gatan och tvärstannade vid oss. Om det där är Liam, Hoppas jag på att Derek kommer att köra.

 Rutan till förarsätet åkte ner och där visades en kille med brunt tjockt hår och fina grönbruna ögon. Han såg ut som guden han själv. Och den där lilla skäggstubben fick honom att se ännu snyggar- Vad fan tänker jag på?

 Han är ju i tjugoårs åldern!

"Yo, Derek, Vem är bruden du har med dig?" sa han och blinkade mot mig. Jag rös till i hela kroppen när han hans blick fördes från mina fötter till mitt huvud, Hungrigt.

"Det är min syrra, Sluta glo innan jag sliter ögonen ur skallen på dig." Svarade Derek hotfullt och la ena armen runt mig. "Sorry" mumlade Liam och tittade uräktande på mig. Derek fnyste  och började gå med mig till andra sidan bilen och jag hann ta en glimt av bilen. Den var himlans stor, och silvrig. Nästan som en spegel. Tonade rutor så att man kunde inte ens se skuggorna av någon där inne. På väg bakom bilen, ovanför registresingsnummret stog det 'HUMMER'  i stora guldiga bokstäver. Liam måste vara rik. Riktigt rik.

Derek öppnade dörren åt mig och jag hoppade smidigt in och spände fast mig. Dörren smälldes igen och Derek hoppade in brevid Liam och Liam gasade fort iväg.

Jag tittade ut på gatorna som susade förbi och lutade mitt huvud mot fönstret. En suck for ur mig och en stor lättnad sköljdes över mig. Bilen stannade till vid ett rödljus och jag han se alla människor som gick där ute. Mest par. Kärleksfulla par. Jag kände avundsjukan bildas i mig och jag tittade ner i mitt knä.

 

"Ingen kommer någonsin vilja ha dig!"

 

"Du är helt värdelös!"

 

"Feta kossa!"

 

"Lika bra att du går och dör!"

 

Rösterna av mina föräldrar kom tillbaka och tårarna forsade ner från mina kinder. Jag kurade ihop mig till en liten boll så gott som det gick och  försökte vara tyst så att inte killarna hör mig. Jag vill inte höra deras prat.

Jag började känna mig tyngre och mina ögon slogs igen, det ända jag hörde innan jag somnade var hur Derek och Liam pratade lågt, Och Derek verkade vara arg och frustrerad.

 

_________________________________________________________________________________________

 Yepp, här är den igen då! :D

 
 

Skrivet: - Kategori: Allmänt

Well well well look what the cat dragged in.

Men Hola fina människor som fortfarande är kvar! :D
Nu äre så att jag å Sanna har bestämt oss för en grej, som kanske låter bra? ;)
Som ni ser så har typ allt försvunnit från bloggen och det har vi gjort med en mening.
 
VI SKA BÖRJA OM FRÅN BÖRJAN!
 
Nu, efter typ ett år av tystnad kommer vi tillbaka :)
Vi har bestämt att det kommer ett kapitel i veckan varje fredag ^^
Och vi raderade allt från novellen då vi vill läsa igenom den och sedan kanske ändra några saker, men den finns kvar helt orörd i min dator just nu :) Och eftersom vi lägger ut ett kapitel i veckan så kommer vi att kunna börja skriva på dom andra kapitlena som inte finns just nu ;P
Så nu hinner vi skriva rätt så mycket ^^
 
Hoppas ni gillar idén :)
Säg gärna till era kompisar att vi kommit tillbaka ;)
 
xx
Julia & Sanna
 
 
 

Skrivet: - Kategori: Allmänt

ONE SHOT - Te quiero...

 
"Varför kan du bara inte säga det?" Frågade han lågt och tittade upp mot den stjärnklara himlen.
 
"Jag kan inte" Svarade jag och suckade tyst, Men det blev i alla fall ett litet rökmoln efter min varma andedräkt i den kalla vinterluften.
 
Jag skrapade med ena foten i snön och tittade sedan upp mot den mörka himlen, Som hade tusen stjärnor som lyste starkt och klart. Min blick fördes ner från den vackra himlen ner till Jason's ansikte.
 
Han stod i mörkret och stampade med den ena foten löst i marken otåligt. Jag kunde inte se honom, Det var för mörkt. Han kunde säkert se mig, eftersom jag stod under gatulyktan. Jag ville se hans ögon, så att jag kunde avgöra hur jag skulle säga det eller när.
 
Hans ögon brukar oftast vara gyllenbruna, Men dom ändrar nyanser för vilket humör han är på.
 
Gyllenbruna vid glädje, Lycka och kärlek.
Mörkbruna vid Besvikelse, ledsenhet och lust.
Svarta vid argsinthet, ursinne och hämndlystenhet.
 
Jag får skylla mig själv, som valde den här platsen. Man ska inte ta mörka platser som bara har en gatulykta, om man måste prata och se den andres ansikte.
 
Jag kollade ut mot den is belagda sjön, som gnistrade under fullmånens sken. Jag hörde hur Jason suckade och mumlade för sig själv och sen hur snön började knarra.
 
Jag kollade upp och såg hur Jason började gå här ifrån. Hela min kropp stack till av smärta och jag kämpade för att hålla tårarna inne.
 
Jag öppnade munnen flera gånger för att få honom att stanna, men lyckades inte. Det tog i hela min kropp att få fram någonting, det kom bara fram som små viskningar.
 
"Jase!" Äntligen fick jag ur mig någonting, Han stannade och vände sig om mot mig och nu såg jag hans ögon tack vare lyset från hans bil.
 
Dom var svarta.
 
Jag måste få det sagt.
 
"Vad är det då!?" Väste han fram mellan samman bitna tänder.
 
"Låt mig förklara!" sa jag och tittade in i hans nu svartare ögon som bara var några centimeter ifrån mig. Han andades högt och hela stället var säkert fyllt av rök från hans mun. Han skakade på huvudet och backade ett steg för att sedan sucka och dra ena handen över ansiktet.
 
"Vad är det som är så svårt, Rio?"  Frågade han lugnt. Det är nackdelen med att ha en pojkvän som är bipolär. Hans humör svänger mer än mina PMS dagar.
 
Jag suckade, Ska jag verkligen säga det? Ska jag vara självisk och bara tänka på oss?
 
Men jag vill inte  sätta oss två i fara, eller mindre min familj. Jag skulle inte gått vidare med att träffa Jason. Han var farlig, eller rättare sagt, hans livsstil.
 
Om jag ska säga det här, så som Jason många gånger varnat mig om, Kommer jag att bli en perfekt måltavla för hans fiender då? Eller kommer min familj vara det?
 
Jag stod inför två val, Säga det jag till Jason eller välja min familj och aldrig träffa Jason mer.
 
Jag skrapade med ena skospetsen i snön, och tittade upp på Jason. Min alldedes egna Jason, Jason McCann. Den gulliga och snälla killen jag över tre år nu.
 
Men han är en brottsling, En mördare.
 
Mitt samvete mot argumenterar på vad jag ska göra nu, Det är inget bra val. Men jag har alltid velat leva i en liten fara. Bara för att testa mig själv.
 
Jason suckade ännu en gång och tittade ner på mig från där han stod, ungefär en meter ifrån mig. Han hade små kristallaktiga snöflingor i håret som stod, nu i perfekt skick. Han måste fixat det för ett litet tag sedan.
 
Han svalde och gav mig en allvarlig blick med sina nu mörkbruna ögon.
 
Jag måste säga det.
 
Jag öppnade munnen flera gånger redo att säga det, men det tog stopp. Jag kunde inte. Det gick inte. En suck for ur min mun och jag tog det andra valet istället. Det blir bäst så tror jag. Jag öppnade munnen och sa det högt och tydligt.
 
"Jag älskar dig "
 
__________________________________________________________________________________________
 Tjolahopp! ^^
Det blev en kort ONE SHOT som jag gjorde för någon månad sen på svenskan. :p
Jag vet att det är samma namn som det kommer vara i novellen, men What can i say? ;)
Jag gillar dom namnen :D
 
C ya Gangmembers!
// Julia.
 

Skrivet: - Kategori: Allmänt

Karaktärer! :)

Ja....jag tyckte ju lite synd om er som väntar, så jag tänkte lägga upp bilder på hur karaktärerna kommer att va :)
Så att det inte blir trökigt att bara kolla på samma inlägg hela tiden xD
 
Tja, eftersom att det kommer vara en badass novell så kommer det ju vara 'gangs' men jag kommer inte skriva vilka gäng personerna är i ;)
 
 
                                                                   
                                                                            
                                                                        
                                                                      Jason Drew McCann
 
 
                                                              
                                                                           Rio Lyn Shayne
                                           
 
                                                                 
                                                                     Derek Leonardo Shayne      
                                                                                                                      
                                                                    
                                                                     Liam James Anderson.
                                                                           
                                                                         
                                                                                 John Miller
                   
                                                            
                                                                         Ben Logan Murray
                                                                             
                                                                  
                                                                      Mick Ty McCullen
        
                                                                 
                                                                    Damien Joe Thompson 
 
                                                                  
                                                                             Jack Don Wesley       
                                                       
 
                                                                                         
                                                                          Ray Phillip Hale                 
   
                                                                             
                                                                       Riley Daniel Tomlinson    
               
                                                                              
                                                                              Brad Jackson
 
                                                   
                                                                      Nick Langdon.
 
                                                                 
                                                                     James Efron

                                                                                                                                       

                                                       

 Tjaaaa...det är typ dom då ;)

C ya later Gangmembers! :D