Previous;

Rösterna av mina föräldrar kom tillbaka och tårarna forsade ner från mina kinder. Jag kurade ihop mig till en liten boll så gott som det gick och  försökte vara tyst så att inte killarna hör mig. Jag vill inte höra deras prat.

Jag började känna mig tyngre och mina ögon slogs igen, det ända jag hörde innan jag somnade var hur Derek och Liam pratade lågt, Och Derek verkade vara arg och frustrerad.

_________________________________________________________________________________________

 Min kropp for upp i luften i en sittande position, Nästan som en chockvåg slagit igenom den.

Jag andades häftigt och tittade mig runt omkring. Vart tusan är jag?

Jag reste mig upp fort och kollade mig runt omkring. Det mellanstora rummet  hade en beige, kräm färgad tapet  med en stor spegel bredvid en dörr. Jag gick sakta fram till dörren och öppnade den långsamt och såg ett fint litet badrum som gick i färgerna vinrött och beige. Den hade dusch och ett gulligt handfat med en toalett bredvid. Jag gick ut och kollade runt och såg den fina sängen jag nyss legat i. Den var stor och fluffig och hade ett vitt överkast med vinrött täcke under och en stor röd, guldig kudde som lutade mot den körsbärsbruna sänggaveln.

Vems rum är det här?

Min blick fastnade på dom stora fönstren som var precis framför mig, Öppnade. 

Jag smög fram till dem och tittade ut försiktigt, Fullmånen lös starkt och stjärnorna glimrade fint. Jag suckade och tittade på husen runt omkring, allihopa nedsläckta. Det fick den kalla höstluften att kännas ännu läskigare än vad den redan var. Vart är jag? Jag höll andan och sedan la jag ena handen på fönsterkarmen och tog ett stadigt men försiktigt steg ut på det kalla plåttaket. Tur att fönstrena gick nästan ända ner i golvet i det där rummet.

"Rio, Vad gör du?"  viskade en röst frenetiskt.

Mitt hjärta stannade och mina andetag tvärstannade, Och min kropp hoppade till av det plötsliga utropet.

Jag föll bakåt och dunsade ner i golvet med en hög fart och tappade andan.

"Shit, Rio!" Viskade rösten igen och jag kände ett par starka armar runt mig.

"Gick det bra?" Frågade Han och tittade ner på mig. Jag kollade upp och mötte ett par glimrande grönbruna ögon och det knäppte till i huvudet på mig. Nu kommer jag ihåg!

"Liam!"

"Ja?"

"Jag kunde dött!"

"mm."

Fin omtanke grabben.

Dags att träna på den.

Jag suckade och reste mig sakta upp och kollade argt på Liam.

"Vad?" Frågade han och log ett busigt flin.

"Tack för omtanken." Svarade jag och gick mot sängen och slängde mig ner i den.

"Derek ville att jag skulle kolla till dig..."

"Trevligt"

"Ja, Han sa något med att 'Hon vet säkert inte vart hon är, Kolla till henne' när vi hörde dig vara uppe och gå"

"Varför kunde inte han komma?" Mumlade jag och tittade på Liam.

"Brutet revben.." Svarade han och ryckte på axlarna.

"Brutet revben?!?" Skrek jag och satte mig upp.

"Ja, men ta det lugnt. Han vilar nu."

"Okej.." Svarade jag och la mig ner.

Liam gick och stängde fönstrena och satte sig sedan ner vid fotändan av sängen jag låg i.

"Men vart är vi, egentligen?" Sa jag och kliade mig i nacken.

Liam flinade och kollade på mig.

"Ert nya hem" Svarade han och log stort.

"Du skojar?" Svarar jag och lyfter på ena ögonbrynet.

"Nej, det var mitt hem. Men nu är det erat hem också"  Svarar han och ler.

"Ska du inte gå ner och titta till din bror? Jag stannar här" Sa han sedan.

Jag nickade. "Tack" Sa jag och gick ut ur rummet.

 "Liam?" Ropar jag.

"Ah, Rio" Svarade Liam.

"Hur hittar man till Derek?!?" Frågar jag. Det man hörde från rummet var Liams skratt.

"Vänta jag visar dig vägen" Sa han och kom ut från rummet med ett leende.

Vi gick ner för trappen och in igenom två rum. "Här är det" Log Liam.

"Tack"

Jag öppnade dörren in till rummet som var mörkt och det lyste lite in av den stora fullmånen som gnistrade som stjärnorna bredvid den genom det halvöppna fönstret. 

Jag fick se Derek ligga och sova på sängen som var där inne. Han hade en början av en blåtira och en sprucken läpp. Han snarkade tyst och höll ena handen över sin ena sida, som var täckt av bandage och gasbindor.

Jag suckade och skakade på huvudet. Om jag bara hade varit snabbare på att säga att far skulle tackla ner honom.. En suck for ur mig när jag satte mig bredvid Derek på den mjuka sängen.

Jag tog hans hand i min och granskade honom medans han sov. Han ryckte till och mumlade något sedan somnade han om igen. Jag ställde mig upp och drog täcket över honom och gick ut ur rummet. När jag stängt dörren tyst bakom mig smög jag försiktigt genom dom två rummen som visade sig vara en hall och vardagsrum. I hallen fanns det en dörr som gick någonstans, men jag vet inte vart. Jag får kolla det senare. Påväg upp för trappan hörde jag Liam prata lågt och gå runt i mitt nya rum. Han pratar nog i telefon.

Jag gick sakta in i rummet och mötas av Liams muskulösa  rygg, Han kollade snabbt bak och sa något i telefonen och la sedan på.

"Vad sa han?" Frågade han och satte sig ner i sängen.

"Inte så värst mycket, Han snarkade mest." Svarade jag och satte mig en bit ifrån honom. Liam skrattade lite men blev allvarlig snabbt.

"Vad hände?" Frågade han och kollade noga på mig. Det stack till i kroppen och jag tittade genast ner i mitt knä.

"Du kan berätta, jag tänker inte säga nått..."  Jag suckade och la mig ner mot den stora kudden. Jag pillade på mina naglar och tittade försiktigt upp på Liam. Min blick fördes upp från hans stora muskulösa armar till hans jämna och tydliga käkben, som hade små skäggstubbar utstickande. Hans läppar var ljusrosa, och hade ett litet födelsemärke precis ovanför mungipan. Ögonen lyste av nyfikenhet och dom såg så fina ut, Helt gröna med lite brunt runt omkring pupillen. Hans hår såg tjockt och lent ut, Med det där perfekta 'messystyle' på det. Dom bruna lockarna gick som en dans runt hans ansikte.

Jag tittade snabbt bort, Jag måste sluta att kolla in honom. Jag ser säkert ut som ett fån eller något.

Jag harklade mig och tittade försiktigt på honom.

"Det började när jag var liten och käkade lite för mycket.." Började jag försiktigt, jag har aldrig berättat det här för någon. Derek vet inte om det ens. Jag tittade ner i mitt knä och fortsatte.

"Hon ville att jag skulle vara smal, Som alla andra flickor i min ålder.."

********

Jag öppnade mina ögon försiktigt och kollade mig runt omkring, Solen lös in starkt genom dom stora fönstrena i mitt rum och gjorde det svårt för mig att kolla överhuvudtaget. Jag stönade till och slängde huvudet mot kudden igen och blundade. Genast kom minnena från igår tillbaka och jag snurrade mig runt i täcket, för att lägga mig bekvämt. Jag hade kollat ner i mitt knä hela tiden när jag berättade för Liam om min uppväxt, Jag vågade inte att kolla upp. Han var den första som fick veta hela sanningen. Inte ens John och Derek vet om den. Jag rös till av tankarna och tittade upp i taket. En tung suck for ur mig och jag reste mig sakta upp. Jag gick tyst mot toaletten och låste dörren bakom mig. I spegeln fanns det en blek och tråkig människa. Jag la ena handen på min kind och skådade det röda märket efter Mors slag igår. Det där kommer bli ett blåmärke tänkte jag för mig själv och suckade. Jag tog av mig alla kläder och vred på kranen till duschen, För att sedan hoppa in när vattnet var i perfekt tempratur. Lättnaden for ur mig och trycket på mina axlar försvann och jag suckade bekvämt. Jag rakade mina ben och tvättade håret med ett persikoluktande schampoo, För att sedan tvätta min kropp med vaniljtvål. Efter den varma och sköna duschen klädde jag mig i ett par vinröda jeans med ett grått linne som det stod 'Peace is for bitches* på och en svart glittrig fin väst till. Jag kollade om det fanns några smycken i påsen som låg bredvid sängen och det fanns några guldiga armband och ett fint guld halsband i. Är det Derek som har lagt kläderna här? Isånnafall har jag underskattat honom och mode. Undra om det finns nå smink i badrummet? Jag gick fort dit och kollade i hyllan som var över handfatet, Och där fanns det en gullig liten mascara. Oh, Thank the lord. Jag hade på lite grann på mina ögonfransar och tittade sedan nöjt på mig själv i spegeln.

Jag sprang ner från trappan och kollade lite runt omkring för att lista ut vart köket var, vilket jag hittade rätt så fort. Bara att ta den högra korridoren och sedan igenom en till hall och sedan var man där.

När jag började närma mig köket hörde jag en massa röster komma därifrån, Mina ögonbryn for ihop och jag gick nyfiket mot köket, för att mötas av en massa ögon och en tystnad som kunde skrämma vem som helst.

Alla stirrade nyfiket på mig, vilket gjorde mig obekväm. Men det värsta var att allahopa bara var killar. Från 17 års ålder till, ja..äldre i alla fall..

Jag tvärvande och gick fort mot Derek rum, För att sedan få dörren uppslängd i pannan på mig.

"Ouuuuch!"  stönade jag och kollade snabbt upp på Derek som stod och log stort.

"Karma...Jag gillar det" Sa han och tittade nöjt ner på mig med ett stort flin i ansiktet.

Jag himlade med ögonen och tog upp min hand mot min skakade panna.

"Vilka är det som är i köket?!" Viskade jag argt, för att sedan gestikulera med mina händer mot köket.

"Oh, du har mött grabbarna. Dom bor här, Rio." Sa han och ryckte på axlarna.

"Sa inte Liam det igår?" Undrade han sen och började gå mot köket.

"Nej.." Sa jag och följde med bakom Derek.

"Dom är inte farliga, Bara så du vet" Sa Derek och vände sig om snabbt och blinkade med ena ögat.

Jag suckade, Som om det kommer att hjälpa.

Jag tvärstannade framför köket och tittade panikslaget på Derek. Jag är inte den som gillar att träffa nya människor.

"Kom igen syrran, Dom är inte farliga!" Utbrast Derek och puttade in mig i köket.

________________________________________________________________________________________

Here it is! :D

Fast utan bilder den här gången ;)

 

        

                 

 

 

Ni vet den där känslan man får när ens föräldrar ropar på en? Den har jag nu, och dom ropade på Derek också.

Mina tankar virrar runt som en ända stor tornado i huvudet. Vad har jag gjort nu? Och vad har Derek gjort? Det förvånar mog inte att dom vill prata med honom, Men med mig också? Hur har jag kommit upp på hans nivå av 'Styggelser' som mor och far kallar det. Till skillnad av min storebror som är en bråkstake så är jag en lydig flicka. Inga partyn, inga droger, ingen alkohol, inga slagsmål, bara hemmakvällar med en bunt läxor och dryga, stränga föräldrar som inte förtjänar att bli kallade föräldrar ens. "Vårat jobb är viktigt, vilket gör att vi ställer er på sidan, så att ni inte stör." Fars ord på pricken.

"Derek, Rio!" Mors gäla och stränga ton ekade igenom dom tavels fyllda korridorerna i vårat 'hem'.

"Kom ner på direkten!"

Jag suckade och himlade med ögonen, la ner boken jag nyss läst ut på sängkanten och reste mig sakta upp. "Morsan och farsan vill något, ringer sen." brummade Dereks mörka röst tyst, nästan som en visking. Men jag härde det ändå, från andra sidan väggen. Dom är inte så tjocka om man säger så, Även fast vi bor i ett av dom största husen i hela byn. Antagligen mor och fars påhitt, Gör allt dåligare till Derek och Rio. Jag kan verkligen höra far säga det med en hint av glädje i  rösten.

"KOM, NU!"

Dags att bita i det sura äpplet.

Jag slängde upp dörren men hann knappt ta ett steg utanför mitt rum innan dörren plötsligt stannade och ett mörkt stön hördes.

"Var försiktig nästa gång syrran!" Röt Derek och stirrade på mig med ena handen på sin panna. 

"Sorry" mumlade jag och drog handen genom bruna midjelånga hår. Han fnyste och började jogga ner från trapporna med mig hack i häl.

"Vilken jävla tid dom förbaskade ungarna tar." muttrade far otåligt till mor, som svarade med ett enkelt "Rio behöver väll hjälp att ta sig ur sängen, så fet som hon är."

Det svider när hon säger sådär. Även fast man kan säga att jag ska vara van vid det här laget. Nej, då. Hon kan fortfarande hitta ömmapunkter i mig.

"Vi är här nu. Ta det snabbt, ska ut ikväll." talade Derek tydligt, för att ge en hint om att han inte vill eller orkar prata med dom. Mor och far suckade och skakade på huvudena.

"Det kan du ju glömma."

Derek fnös och korsade sina armar.

"Jag går när jag vill." svarade han som den envisa grabben han är och sköt en mördarblick mot far. Kunde inte jag också vara lika 'tuff' som han? istället för en svag vekling. Far muttrade något och kollade sedan upp på oss två. "Vi går och sätter oss" sa han stelt och visade med händerna åt vilket håll vi skulle gå. Derek och jag nickade och började gå mot vardagsrummet där matsalbordet står. Jag slog mig ner på en stolarna och la armarna kors över magen. Mor kommer att se fettvalkorna jag har och då blir hon inte glad. Derek suckade och satte sig ner efter att mor gett honom en blick.

"Kan ni säga det nu?" mumlade jag tyst och fingrade på mitt armband.

"Vart fick du luft från då, Tjockis?"  fräste mor och kollade på mig med en äcklad blick.

"Låt henne va, Kärring." sa Derek och tittade på mor med mord i blicken. Jag tittade upp på honom och log ett litet, nästan inte synbart leende.

"Vad sa du till din egna mor, ungjävel!?" Röt far och kollade på Derek, som bara skakade på huvudet.

"Prata unge man!" fräste han och slog handen i bordet.

"Något jag alltid velat säga." 

 Det blev dödstyst i hela rummet. Vad hände just? Sa han det där?

Ett leende formades på mina läppar och jag tittade på Derek med beundran i ögonen.

Själv satt han och log ett stort triumferande leende.

Min blick fördes mot mor som satt och kollade ner i sitt knä. Blev hon allvarligt ledsen?

"Det får vara nog!" Röt far och ställde sig snabbt upp och dunkade händerna i bordet så sakerna flög ner på golvet. "Vad?" fräste Derek.

"Gå, Och kom aldrig tillbaka." sa han och pekade på dörren.

Mitt leende försvann. Hur kunde jag vara så dum och tro att vi skulle komma undan den här gången?

"Nu blev du överraskad, eller hur tjockis?" Sa mor och log stort.

Mitt hjärta stannade. Menar dom allvar? Kommer dom bara kasta ut tonåringar mitt ute i staden? utan pengar eller något över huvudtaget? Tänk om vi blir prostituerade?

"Gå då, Din feta kossa!" Fräste hon och ställde sig snabbt upp och slog till mig på kinden. Hårt.

 Den brännade känslan hade jag vant mig med. Men att hon gjorde det framför resten av oss, gjorde det hela värre.

Jag drog efter andan och min hand for snabbt upp mot min nu brännande kind. Jag reste mig upp och tog tag i Dereks hand. "Kom Derek, vi går.." Sa jag tyst och kollade vedjande på honom. Han nickade och slickade sig runt läpparna och suckade. Han la ena armen runt mig och började gå  mot hallen.

"Och tro inte att jag inte såg fettvalkarna du hade, Feta kossa!" ropade hon efter oss.

Derek tvärstannade och vände sig fort om, och rusade med fart mot mor.

Min hand for upp mot min mun när han tacklade ner henne på golvet med en hög duns. Mor skrek till och försökte klösa på Derek, som slog till henne med en knytnäve. Man hörde ett högt knak och det började forsa ner blod från mors näsa.

Jag såg far rusa fram och jag frös till. Jag måste göra något, Fort!

"Derek!" skrek jag och hans huvud for upp mot mitt håll, jag pekade brevid honom och han tittade precis dit när far hoppade på honom och slog ner honom på golvet.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"Jag lovar, jag kan fixa det här" sa Derek och tittade på mig. "Hur?!" viskade jag ursinnigt. "Ingen av oss har något jobb!" fortsatte jag och slog ut med armarna. Derek bara satte ett finger framför munnen, ett tecken på att jag ska vara tyst. Han drog fram mobilen och knappade in något för att sedan lägga mobilen mot örat. "Yo,Liam. Kom och hämta mig." sa han bara och la sedan på.

"Vem är Liam?" frågade jag.

"Du får se," svarade han och svaret fick mig att bli ännu mer irriterad än vad jag redan är.

 Jag huttrade till av den kalla höstkylan och tittade upp på mitt gamla rum. Minnena slog till mig hårt och, innerts inne, var jag glad. Jag är fri. Jag slipper kränkningarna. Jag slipper mor och far.

"Rio!"

Nej nej nej, inte igen.

"Rio!" Mors röst ilade genom min kropp och jag satt som förstenad i sängen.

Jag hörde hur hinken skramlade när hon gick i trappan och hur hon stampade ursinnigt.

Snälla, Snälla. Inte nu. Snälla.

"Riiiio..."

Tårarna vällde upp i mina ögon och jag tittade skräckslaget på dörren som for upp och visade en ursinnig mor med en hink och ett av fars läderbälten. Om du finns gud, Gör slut på mitt lidande. Jag vill inte.

"Du käkade för mycket idag, Feta kossa!" Fräste hon och smällde till mig på kinden. Mitt huvud for åt ena sidan och jag flämtade till.

"Ställ dig upp!" Beordrade hon och stamapde med foten.

Jag nickade och reste mig skakigt upp. Var hon tvungen att göra det här nu? Jag vill inte. Snälla.

Jag hulkade av allt mitt gråt och tittade bedjande på mor, Som bara skrattade och skakade på huvudet.

"Du tog dig in i sörjan, Nu för du skylla dig själv."

Jag tittade ner i golvet och mor placerade hinken neranför mina fötter.

"Nå, vad väntar du på? Jag har inte hela dagen!" skrek hon i mitt öra och slet mig i håret så att mitt huvud for tillbaka til hennes ansikte, Sen spottade hon. Hon slängde fram mig och slog till med bältet på min ryg, Riktigt hårt.  Min kropp böjde sig och ett högt skrik lämnade min mun.

"Hållkäften feta kossa!" Skrek hon och smällde till en gång till på min rygg.

"Nu vet du vad du ska göra, Se så!" Sa hon och pekade på hinken framför mig. Jag tittade ner i den och försökte få upp allt i min mage, men jag fick inte upp något. Oh, herregud. Snälla. Bara låt det komma.

"Men jävla skit, Kom igen nu!, Tjockis!" Skrek hon och tog tag i mitt hår och slet tillbaka mig. Sedan körde hon ner två fingrar i halsen på mi-

Som på beställning avbröts mina minnen av att en stor silvrig bil kommer gasandes ner från gatan och tvärstannade vid oss. Om det där är Liam, Hoppas jag på att Derek kommer att köra.

 Rutan till förarsätet åkte ner och där visades en kille med brunt tjockt hår och fina grönbruna ögon. Han såg ut som guden han själv. Och den där lilla skäggstubben fick honom att se ännu snyggar- Vad fan tänker jag på?

 Han är ju i tjugoårs åldern!

"Yo, Derek, Vem är bruden du har med dig?" sa han och blinkade mot mig. Jag rös till i hela kroppen när han hans blick fördes från mina fötter till mitt huvud, Hungrigt.

"Det är min syrra, Sluta glo innan jag sliter ögonen ur skallen på dig." Svarade Derek hotfullt och la ena armen runt mig. "Sorry" mumlade Liam och tittade uräktande på mig. Derek fnyste  och började gå med mig till andra sidan bilen och jag hann ta en glimt av bilen. Den var himlans stor, och silvrig. Nästan som en spegel. Tonade rutor så att man kunde inte ens se skuggorna av någon där inne. På väg bakom bilen, ovanför registresingsnummret stog det 'HUMMER'  i stora guldiga bokstäver. Liam måste vara rik. Riktigt rik.

Derek öppnade dörren åt mig och jag hoppade smidigt in och spände fast mig. Dörren smälldes igen och Derek hoppade in brevid Liam och Liam gasade fort iväg.

Jag tittade ut på gatorna som susade förbi och lutade mitt huvud mot fönstret. En suck for ur mig och en stor lättnad sköljdes över mig. Bilen stannade till vid ett rödljus och jag han se alla människor som gick där ute. Mest par. Kärleksfulla par. Jag kände avundsjukan bildas i mig och jag tittade ner i mitt knä.

"Ingen kommer någonsin vilja ha dig!"

"Du är helt värdelös!"

"Feta kossa!"

"Lika bra att du går och dör!"

Rösterna av mina föräldrar kom tillbaka och tårarna forsade ner från mina kinder. Jag kurade ihop mig till en liten boll så gott som det gick och  försökte vara tyst så att inte killarna hör mig. Jag vill inte höra deras prat.

Jag började känna mig tyngre och mina ögon slogs igen, det ända jag hörde innan jag somnade var hur Derek och Liam pratade lågt, Och Derek verkade vara arg och frustrerad.

_________________________________________________________________________________________

 Yepp, här är den igen då! :D