Skrivet: - Kategori: Allmänt

R.E.D Chapter 3 ~ The basement ~

Previous;

"Oh, du har mött grabbarna. Dom bor här, Rio." Sa han och ryckte på axlarna.

"Sa inte Liam det igår?" Undrade han sen och började gå mot köket.

"Nej.." Sa jag och följde med bakom Derek.

"Dom är inte farliga, Bara så du vet" Sa Derek och vände sig om snabbt och blinkade med ena ögat.

Jag suckade, Som om det kommer att hjälpa.

Jag tvärstannade framför köket och tittade panikslaget på Derek. Jag är inte den som gillar att träffa nya människor.

"Kom igen syrran, Dom är inte farliga!" Utbrast Derek och puttade in mig i köket.

_________________________________________________________________________________________

 

Jag snubblade in i köket och alla okända killars blickar hamnade på mig.

Bra, Rio första intrycket och du skämmer ut dig själv...som vanligt.

Jag rodnade och tittade bak på Derek.

"Det är ingen fara,sis" flinade Derek och hoppade upp på diskbänken, eftersom att alla stolar var upptagna.

Jag suckade tyst och min blick fastnade på Liam.

Tänk att jag berättade min hemlighet för honom.

"Ey, sis hörde du?" sa Derek.

Jag skakade på huvudet och rodnade ännu mer.

Bra jobbat, Rio!

Derek kollade på killarna och nickade.

"Jag är Damien" började den unga killen, Han är säkert i min ålder. Han hade mörkt kort hår och bruna ögon.

"Ray" sa en stor muskulös kille med mörkt hår och isblåa ögon.

"Mick" Sa en kille med Brunt hår och fina grönblåa ögon.

"Mig känner du ju redan" Sa Liam och blinkade med ena ögat.

Dörren slogs plötsligt upp ute i hallen och alla killarna reste sig fort upp och kollade hemlighetsfullt på dörröppningen bakom mig.

 

Jag vände mig fort och backade lite, för att sedan råka backa rakt in i någons bröstkorg. Jag kollade snabbt upp och såg Liam kolla ner på mig med ett stort leende. Han la ena armen runt min midja och föste mig bak bakom honom. Vi hörde en mumlande röst och hur den stampade fort in mot köket,

"Vad ska vi göra idag då grabbar? Sprä-" Det klev in en kille i köket och han tvärstannade och slutade prata så fort han såg mig. Hans smutsblonda hår låg lite till ruffsatt och fluffigt i ett försök till en bakåtslickad stil, Och dom gröna ögonen kollade intensivt på mig. Jag kollade ner i golvet och gick lite åt sidan så att jag stod helt bakom Liam och gömde mig. Jag kände mig trygg med honom.

"Men vem har vi här då?" Frågade killen i dörröppningen med en liten hint av förundran i rösten.

"Jack, Lägg av." Sa Derek mörkt och gick fram till 'Jack'.

"Det är min syster" Sa han sedan och la armen runt Jack, Som fnyste och kollade på Derek.

"Jag visste inte att du kunde ha någon snygg i din familj" Sa han och kollade över på mig. Rodnaden spreds sig fort på mina kinder igen och jag tittade ner i golvet.

Jack kollade sedan på Liam som stod blixtstilla framför mig och ett litet leende bildades på Jacks läppar.

"Jaså. Liam, En ny leksak ser jag"  Sa Jack och kollade kallt mot Liam som huffade till och skakade på huvudet.

"Aldrig, det är ju Dereks syrra." Mumlade han och sköt en allvarlig blick mot Jack.

"I don't see why"

 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

 Jag slängde mig frustrerat ner i sängen och stönade till av irritation. Vad menar Jack med  'En ny leksak'? Jag gillar inte ens Liam, Och Liam gillar inte mig. Jag råkade känna mig nere, Och berättade min hemlighet. Det är allt. Varför tänker jag ens på det här? Jag drog irriterat min hand över ansiktet och pustade ut. Efter den lilla konfrontationen Liam och Jack hade, fick jag reda på att Jack kom från Canada. Därför pratade han engelska ibland. Liam och jag pratade efter, Men han ville inte säga varför jag blev kallad leksak. Inte heller varför Jack sa 'I don't see why' Liam vägrade att berätta, Även fast jag sagt min hemlighet till honom.

Frustrerat drog jag fram min mobil och knappade in ett välbekant nummer. Tonerna ekade i bakrunden och efter ett tag hörde man den vänliga rösten säga ett glatt "Hej, Rushy!"

Rushy var mitt bardomsnamn, Jag fick det för jag alltid rusade med allt.

"Hej, John!" Sa jag glatt och log ett stort leende.

"Och du ringde för..?" Frågade han gulligt och jag kan tänka mig hur han ler sitt busiga leende.

"Vill du med ut och käka?" Frågade jag glatt och började gå ner till vardagsrummet, då jag inte orkar stå still.

Han hummade till och tänkte efter ett tag. "Nu..?" Frågade han och lät lite bekymrad.

Jag nickade men kom på att han inte kan se mig, så jag svarade med ett enkelt 'Mmm'

John suckade i telefonluren och det hördes lite hur han börjde gå runt i sitt rum.

"Jag vet inte om jag kan.." Sa han och lät lite ledsen. Jag hummade till och la min lugg bakom ena örat.

"Varför inte?" sa jag och tittade ner i golvet i hallen. Min blick gick över hela hallen och fastnade på dörren jag såg igår. Undra vart den går?

"Jag ska till mina släktingar.." Mumlade han och jag hörde att han ljög.

 

Jag bestämde mig för att inte bry mig om det och bara spela med.

"Oh..Okej, Ses!" Sa jag och fick bara ett 'Mm' till svar innan samtalet bröts. Undra vad det var med honom idag då? Var han tvungen att ljuga också? Jag suckade och drog ena handen genom mitt hår och la tillbaka mobilen i jeansfickan. Jag gick fram mot dörren och tittade på den länge, Vad finns där inne? Nyfiket la jag handen på handtaget och tröck ner det försiktigt, Och drog den lite löst mot mig.

Den var låst.

Varför är den låst?

 Nyfikenheten blev starkare och jag la ena örat imot dörren, För att se om det hörs något.

Och det gjorde det.

En massa röster, Stressade, Lugna och normala.

Plötsligt slutade alla röster och mina andetag fastnade i halsen på mig. Jag backade snabbt därifrån och sprang in i köket. Väl där inne suckade jag av lättnad och tog ett glas för att fylla det med iskallt vatten. Jag kollade snabbt in mot hallen och såg ingenting. Tänk om 'Dom hörde mig? Eller vad det 'Dom'?

Jag skakade huvudet och skrattade åt mig själv, Vad fan tänker jag på?

Jag gick vidare in till vardagsrummet och slog mig ner i soffan för att sedan slå på tv:n.

MTV, TeenWolf. Det bästa som någonsin hänt mig. Jag suckade av nöjdhet och la mig tillbaka i soffan, För att sedan gosa in mig i en av dom stora kuddarna som fanns där.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

TeenWolf började dra sig mot sitt slut och det började att bli ganska så mörkt ute. Jag tittade trött på tv:n och suckade. Vad finns det att göra? John är hos sina 'släktingar' och Derek med sitt 'crew' har jag inte sett på ett tag. På tal om det, Vart är dom? Jag satte mig upp i soffan och kollade runt lite grann, för att sedan frysa till is.

Dörrhandtaget i hallen gick ner.

Dörren for upp och jag flög tillbaka i soffan och kurade ihop mig.

Ut stiger Derek, Följt av alla dom andra killarna.

Lättnaden for över mig och jag slappnade av. Det där ska dom få ångra senare. Jag tittade undrande på dem när dom viskade och började att klä på sig ytterkläderna.

"Ey, Rio! Vi sticker ut ett tag!" Ropade Derek och vinkade som ett hejdå.

Det är som vanligt, Han sticker, Kommer hem antingen full eller helt vansinnigt arg.

Helt ärligt, Jag gillar den fulla Derek. Han är så gullig, Han säger dom saker man aldrig trott skulle kunna komma ur den där grabben. Vilket jag brukar reta honom för, men sen får han hämd. Så det är inte lika kul.

När alla killar gått ut genom dörren, Så börjar jag att titta på ett program jag aldrig sett på MTV. Vad var det, det hette...Catfish eller något. Det verkade ganska bra faktiskt. Men något annat fångade min uppmärksamhet.

Dörren till det mystiska stället var öppen. 

Jag tittade ner i trappen, det var mörkt. Jag tvekade. Skulle jag gå ner? Tänk om de kommer på mig? Jag sprang in i köket och tittade ut igenom fönstret, ingen Derek = inte resten av killarna heller.

Jag gick försiktigt till den mystiska dörren och öppnade den helt för att sedan smyga ner för trappan. Jag tittade mig omkring efter lysknappen, när jag väl hittade den tändes hela källaren och efter det stängde jag försiktigt dörren.

Väl nere fanns det en lång gång och en dörr längst bort. Försiktigt gick jag dit och öppnade den. Till min förvåning var den inte låst.

Rummet var mörkt och min hand vandrade längst väggen efter ett försök att hitta lys-knappen, vilket den lyckades med. Snart var rummet ljust och jag kunde se.

Mitt framför mig stod det ett bord och ett gäng stolar som var utdragna, samt massvis med papper och kartor på bordet. Längs väggarna stod det hyllor och 'dokument hållare' som var prydda med etiketter. Nyfiken som jag är gick jag först till bordet och tittade på papprena och sedan övergick jag till den stora kartan som låg mitt på bordet. Kartan hade några röda ringar och sträck, och jag kände igen min brors klotter på vissa papper. Min enda tanke var: Vad håller de på med?

Jag tog en närmare titt på kartan och förstod att kartan var över hela staden. Ringarna var utmärkta på byggnader, och olika platser. Stora övergivna lasthus och små villor på ställen folk aldrig skulle vara på.

Vad ska Derek och dom, med det här till?

Jag kollade snabbt mot korridoren för att kolla om killarna har kommit tillbaka, men det hade dom inte.

Min blick fastnade på skrivbordet som stod precis bredvid dörren in hit.

Jag gick sakta dit och kollade på väggen framför mig, Det var en massa bilder på folk jag aldrig sett förut. Det fanns röda ringar runt dem och pilar från en person till andra personer.

Jag kollade ner på skrivbordet där det låg papper huller om buller och det stack ut två foton från en av dokumenten. På dokumentet stod det 'Uppdrag 239' jag kollade funderat på det tjocka gulaktiga pappret och drog ut dom två fotona. Jag drog efter andan, Varför finns dom här? Varför är det röda ringar runt omkring dem?

Mor och far.

Vad är allt det här?

Jag stoppade snabbt tillbaka fotona och öppnade dokumentet för att sedan dra ut ett av papprena.

 

'Om;

'Rachel, 47 och Eric, 48 Shayne, Advokater i en av världens bästa advokatbyrå. Två barn, Derek, 19. Rio, 16.

 

Brott;

Allvarlig misshandel av dottern Rio, Stöld av advokatsbyrån och Mord.

 

Register;

Rachel: Tre års fängelse för narkotikabrott, Antaglien där hon mötte sin 'Make'

Eric: 15 års fängelse för mord på sina syskon.

Frisläppta den 15/2- 94.'

 

Det var det ända jag läste innan jag slängde ner pappret i dokumentet igen och la ner det på bordet. Tårarna sved i mina ögon men jag tänkte inte låta dem falla. Jag drog efter andan och fick över min andning på normal igen. Jag pustade ut och kollade på väggen igen som var framför mig.

Jag fastande på foton i mitten, Det var en kille i tonåren. Han hade brunt spretigt hår och mörkbruna ögon, Nästan svarta när han kollade in i kameran med en skyllt i händerna där det stod 'Jason McCann 734'.

 

Pilarna från honom pekade på 5 andra killar, Som det inte stod någonting om.

Runt omkring 'Jason' var det en massa röda ringar och ett litet nummer fanns i ena hörnet. 240.

________________________________________________________________________________________

Tror att vi kör utan bilder tills vi kommer ikapp med dom nya kapitlerna!

Men här är kapitel 3 :)

 

 

 

 


Comments
Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

URL/Blogg:

Din kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback