Skrivet: - Kategori: Allmänt

R.E.D Chapter 4 ~ Lost ~

Previous;

Pilarna från honom pekade på 5 andra killar, Som det inte stod någonting om.

Runt omkring 'Jason' var det en massa röda ringar och ett litet nummer fanns i ena hörnet. 240.

_______________________________________________________________________________________

 Jag ställde mig i duschen och lät det varma vattnet rinna över min kropp. Minnerna från källaren strömmade över mig, som vattnet från duschen gjorde nu. Jag hade sprungit upp från källaren så fort jag kunde och låst in mig i mitt rum. Ståt där ett tag och sen bestämt mig för att hoppa in i duschen.Vad var det där för ställe? Vad gör Derek och killarna där nere? Vad är det med alla personer på väggarna, och varför är vissa i för kryssade?

Duschen får mig alltid på andra tankar, eller  i alla fall att tänka på sakerna.

Som på mor och far.

 

 

'Rachel, 47 och Eric, 48 Shayne, Advokater i en av världens bästa advokatbyrå. Två barn, Derek, 19. Rio, 16.

 

Brott;

Allvarlig misshandel av dottern Rio, Stöld av advokatsbyrån och Mord.

 

Register;

Rachel: Tre års fängelse för narkotikabrott, Antaglien där hon mötte sin 'Make'

Eric: 15 års fängelse för mord på sina syskon.

Frisläppta den 15/2- 94.

 

 Hur kunde Derek, min egna bror hålla all den här infon ifrån mig? Hur fick han ens tag i den? alla tankar for runt i mitt huvud.Vem var pojken med de svarta ögonen och det bruna spetsiga håret? Jason McCann eller vad han hette, vem var han? Och varför stod det 'Uppdrag 239' på dokumentet med mina föräldrars register? Är det ens sant, Det som stod där i? Det ända jag vet är sant, Är det där med misshandel. Men hur kan dom veta allt det där, Och att jag blev misshandlad?

Jag vaknade upp ur mina tankar när någon bankar på toa dörren.

"Ey, sis lever du en?" hör jag Derek ropa bakom dörren. Jag stängde av vattnet.

"Nej, jag är död" svarade jag och drog handduken runt min blöta kropp.

"Hahaha" hörde jag Dereks skratt innan han antagligen gick iväg.

När jag hade fått på mig min pyjamas och satt upp håret i en knut på huvudet, samt borstat mina tänder var jag redo att sova.

Jag öppnade försiktigt dörren och tittade runt, det var bäcksvart och man hörde bara låga röster från köket. Försiktigt tassade jag mot köket och tittade vilka som var där, Liam och Ray tror jag han hette. Jag var inte helt säker då den som troligen är Ray sitter med ryggen emot mig och Liam med ansiktet mot mitt håll. Jag kan inte höra exakt vad dom säger men med Liams ansiktsuttryck verkar det vara något viktigt.

Jag gäspade och vände på mig för att sedan springa uppför trappan och stänga min dörr tyst och sedan gå fram mot sängen. Väl där såg jag ett kuvert ligga på kudden och på stod det 'Rio' med snirkliga bokstäver. Jag tittade konstigt på det och tog tag i det och kollade på framsidan av det. Jag satte mig ner i sängen och öppnade brevet försiktigt. Jag drog ur det lilla pappret och vek ut det sakta, så att det inte gick sönder.

Nyfikenheten gick i tusen bitar när jag såg dom snirkliga enkla bokstäverna som prydde mitten av pappret.

 

"Wait"  

                   - JM.

 

Jag suckade och la kuvertet på sängen, För att sedan frysa till is. Något rörde sig här inne. Det lät som fotsteg.

 "Vänta," Viskade en mörk och raspig röst rakt i mitt öra, Jag ville vända mig om och kolla vem det var men rädslan tog över. Jag satt helt fastfrusen i sängen. Jag kunde inte ens vrida på mina ögon.

 

Det small till bakom mig och det fick mig att vakna ur den skräckfyllda transen jag var i alledes nyss. Jag kollade snabbt bak och såg att fönsterna var öppna. Vem var det i mitt rum? Var den här när jag duschade? hur kom den ens in? Mitt hjärta dunkade fort i bröstet på mig och jag skyndade mig över till fönstrena. Jag kollade ut i den becksvarta kyliga natten och huttrade till. Hur fan kom personen ner i från taket? Den kan ju bara inte hoppa. Jag stängde fönstrena fort och hade iför gardinerna, Sedan gick jag långsamt till sängen och kurade ihop mig under det fluffiga täcket.  Vad menar personen med 'Vänta'? Vad ska jag vänta på? Tänker den göra något? Tänk om personen kommer tillbaka?

Efter en tung kväll kände hur jag sakta slappnade av och hur mörkret omfamnade mig.

 

"Rio" Viskade en röst jag mycket väl kände igen och mörkret runt omkring mig försvann sakta.

"Är du vaken..?" Viskade Derek igen och satte sig ner bredvid mig på sängen. Det kändes skönt att ha honom här, Nu behöver jag inte oroa mig om den där personen. Jag svarade med ett litet 'Mhm' och öppnade ögonen lite grann. "Tänkte bara kolla hur det var med dig.." sa han och kliade sig i nacken. Vilket fick mig att genast förstå vad han pratade om. Jag nickade löst och tittade på honom.

"Jag kan bara inte fatta att dom bara slängde ut oss.." Sa jag och kollade ledset på mina händer.

"Inte jag heller, men vi ska ha det bättre nu." sa han och böjde sig fram mot mig. Vi möttes i en kram och jag lät tårarna falla. Undra hur dom mår nu, När dom slängt ut oss. Dom har säkert fest och firar att vi äntligen är borta ifrån dem. Tankarna fick mer tårar att falla och Derek började att vagga mig fram och tillbaka.

"Sis, Det kommer att bli bra, Vi behöver inte dom. Jag lovar att ta hand om dig."

Meningen fick mig att lugna ner och jag kände hur utmattningen tog över och mörkret omfamnade mig fort.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Brödrosten small till och mina rostade mackor hoppade upp. Jag vände mig om och tog dom brännheta mackorna för att sedan bre smör på dem och ha på en skiva skinka. Jag rörde om i min mugg med o´boy och tog en slurp för att sedan ta en tugga av en av mackorna. Jag tittade ut i fönstret och såg postbilen åka förbi, och bestämde mig för att gå ut och hämta det. Jag tog på mig ett par stora blåa foppatofflor som stod i hallen och gick ut i det kalla vädret.

 

När jag kom in igen med den kalla tidningen i handen, tog jag av de för stora foppatofflorna och satte mig till rätta i köksstolen med min frukost framför mig. Jag gjorde lite plats och bredde ut tidningen framför mig, Min blick fastnade på tidningens stora svarta rubrik.

 

"Två personer försvunna i känt bostadsområde"

Två personer i 40-års åldern har försvunnit från sitt hem igår natt. Polisen tror sig att det handlar om en kidnappning, Då folk har sett ett gäng grabbar på kvällskvisten.

Läs mer på sida 34 - 36.

 

Jag ryckte på axlarna och bläddrade fram till sida 34, Då jag var uttråkad och hade inget bättre för mig.

 

"Springdale kidnappningen"

Två personer i 40-års åldern tros har blivit kidnappade i sitt eget hem igår natt. Det ända polisen vet är att det var ett grabbgäng som strosade på gatorna här i Springdale, Och att personerna som blivit kidnappade eller försvunna heter Eric och Rachel Shayne.

 

Mitt hjärta stannade och jag hade svårt att andas. Är mina föräldrar försvunna? Jag som trodde att dom skulle vara bakfulla i tre veckor typ. Jag tittade skakigt på bilderna av mina föräldrar i tidningen och på mitt gamla hem. Vem har kunnat gjort så här mot dem? Jag fortsatte att läsa lite längre ner i texten.

 

'Dom två personerna försvann helt spårlöst från deras hem i går runt halv nio tiden, Ingen såg vad som hände men två vittnen har polisen i alla fall funnit.

- Jag såg 6 stycken grabbar gå runt det här kvarteret flera gånger och dom kollade ofta på huset.

Berättar en av vittnena och kollar oroligt på paret Shaynes hus.

- Den där familjen var så trevlig, Synd bara att ungarna deras försvann i förrgår. Fortsätter han och kliar sig löst i huvudet. Ja, Undra vart barnen tog vägen? Vad har egentligen hänt i detta hus?

Svar på det får ni senare, Detta är allt vi vet hittils och vi gör så gott som möjligt att klura ut alltihopa.

 

Skräckslaget kastade jag bort tidningen över bordet och tittade ut mot fönstret. Jag kände paniken krypa upp i mig och jag kollade sedan på klockan, Dom har varit försvunna i 12 hela timmar. Hoppas inget hemskt händer med dem. Mina ögon började att brännas och jag skakade huvudet i misstrohet. Vad är det som har hänt? Jag lät tårarna rinna och jag la mitt huvud ner på bordet. Men jag grät inte för att dom var försvunna. Jag grät för att det känns som ett stort hål i mig, Det ska inte kännas så här. Inte efter vad dom gjort mot mig.

Jag ska inte vara den som ber om förlåtelse och ber för mitt liv neranför deras knän.

Det ska dom göra, För mig.

Jag vill inte tycka synd om dem, Dom har aldrig tyckt synd om mig. Dom hatar mig, och jag hatar dem. Enkelt. Varför känner jag så här just nu då?

Jag snörvlade till och gick in på toan för att ta bort mascaran som runnit ner för mina kinder och tvätta ansiktet så att det ser friskt ut igen.

När jag kliver ut från toan sitter Liam, Derek och Ray i köket.

"God morgon, sis"  säger Derek och ler. Jag mumlar ett god morgon och plockar sedan undan mitt.

"Har du läst tidningen, Derek?" frågar jag. "Mor och far är försvunna" fortsätter jag och några tårar börjar rinna längs mina kinder.

Jag tittar ner och ser i ögonvrån hur killarna byter blickar med varandra. Sedan hör jag en stol dras ut och plötsligt är jag i någons trygga famn. Jag tittar upp och möter min bros trygga blick.

"Allt kommer ordna sig, sis" säger Derek ock kramar mig hårdare. Mitt upp i allt knackar det på dörren.

Jag flyger ur Dereks famn och rusar mot dörren i hop att det är mor och far som står utanför.

När dörren slås upp så blir jag besviken, Men ändå hoppfull.

 

Det var polisen.

"Hej, mitt namn är Logan McGarret och detta är min kollega Lindsay Brooks." Sa en man i kanske 50 års åldern och pekade på sin kollega som verkade vara runt 20 års åldern. Jag nickade på huvudet och jag hörde hur grabbarna började samlas bakom mig och jag kunde höra någon av dem säga "Shit, Pax för henne".

Jag himlade med ögonen och lät dem kliva in.

"Jag skulle vilja prata med Derek och Rio, är dom i närheten?" frågade Logan snoffsigt och kollade runt omkring sig. Jag suckade och kollade på Derek.

"Jag är Derek, och det här är min syrra Rio." Sa han och la ena armen runt omkring mig.

Logan log och frågade om vi kunde ta och sätta oss ner någonstans, Vilket vi gjorde. Vi tog plats i köket och jag frågade om de ville ha något att dricka, vilket båda två tackade nej till.

"Så, Ni vet väll vad som har hänt va?" Frågade Logan och tittade på oss allvarligt.

Vi nickade och kollade på honom.

"Ja, men bara en fråga. Hur visste ni att vi var här?" Frågade Derek och korsade sina armar.

"Det stod i ägarbeviset på huset" svarade Logan surt och kollade på Derek.

Jag zoomade ut och lyssnade inte värst mycket på vad dom sa till varandra, Bara att Logan sa att han vet vilken typ av grabb Derek är och att han ska hålla koll på honom

.

 

 

Derek svarade med något snoffsigt tillbaka som fick Logan och Lindsay att gå.

"Vad sa du till dem?" frågade jag och kollade på honom.

"Inget särskilt, Dom anklagade mig för att ha kidnappat mor och far." Sa han och fnyste för att sedan jogga ner till källaren där killarna troligen är.

Någonting sa mig att Derek hade något med våra föräldrars försvinnande och han hade något hemligt för sig.

Jag måste ner i källaren igen.

Men hur? Jag kommer nog aldrig få chansen att gå ner där igen.

 

____________________________________________________________________________________

 


Comments
Skrivet av: Stella

MER *_*

Datum: 2014-10-22 / Tid: 16:44:37 /



Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

URL/Blogg:

Din kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback